Kvällsböna
Har du nôn skog i din himmel, du Gud.
Te gå i en finen kväll.
En tocken där gammel skog, du vet
mä smörsôpp å kantarell, mä smörsôpp å kantarell.
Vi hörd fôll ôm gröna änger, ôm söer mä vita ull.
Musik ifrå harpas stränger å gater gjord uttå gull.
Men ja skull nock inte trives mä dä där, du Gud,
Du vet ja ä blyg å rädd.
Dä låter sö fint på nô vis, du Gud
å ja ä int tocken klädd, å ja ä int tocken klädd.
Kanske du tycker ja tarjer å fråger men dä här ä noga för mej.
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger ska ja ta't sôm dä ä ôpp när dej.
Men har du en skog i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsang
när dej, i all evighet, när dej, i all evighet.
Gunnar Ene
5 kommentarer:
Fint.
Tänker på mormor, av värmländskan.
TinTin: Visst är det fint. Och sorgligt. Fint, men sorgligt.
Tack fina vännen min.
Gu´ se vackert... ;)
Sanktakatarina: KRAM
Fröet: visst är det.
Skicka en kommentar