torsdag 3 september 2009

Arbetslös?

Känner mig varken arbetslös eller sysslolös. Men så ser det ut på papperet. Arbetslös. Jag har sökt två jobb som faktiskt ligger helt i linje med vad jag har sysslat med, men om jag inte får något av dem så är det bara att sadla om. Hur då? Ingen aning.

Just nu känns det ok. Vår första tid här hade blivit helt kaotisk om jag samtidgt skulle skolat in mig på ett nytt jobb. Jag har lärt mig att bromsa och ta en sak i taget. Man kan inte kasat in barn i nya situationer, även om de nya situationerna är kända sedan tidigare. Jag har fått lotsa in barnen i allt det nya, och det känns ovärdeligt. Trivs inte barnen så trivs ingen, det om något lärde jag mig i Paraguay.

Det vore lögn att påstå att mitt självförtroende inte tar skada av att inte ha ett jobb. Men den biten har jag redan bearbetat till viss del som medföljande. Jag ger mig själv fram till jul. Har jag inte hittat något som passar mig innan dess, så får jag helt enkelt anpassa mig själv till vad som finns.

Tills vidare fyller jag dagarna med administration och logistik. Hur skulle jag ha hunnit allt om jag dessutom varit borta 8-10 timmar varje dag på ett jobb? Vågar inte ens tänka på det. Ägnar mig istället åt att landa.

4 kommentarer:

Åretruntparadiset sa...

Stort lycka till! Jag tror du tänker rätt och klokt. Smart att sätta upp tidsplaner för dig själv så du har något att hålla dig till när den lutheranska stressen kryper upp på axeln och slår sig till rätta.

Det är skönt att kunna vara där för sina barn när de går igenom något nytt. Jag gläds enormt här i mitt nya hemland över att jag får följa med mina flickor till skolan och hämta dem och kunna coacha dem och peppa dem. För det är tufft. Otroligt skönt att slippa jobba under den här perioden.

Solrosfrö sa...

Mycket klokt. En sak i taget så ska du se att det ordnar sig. Kram!

Arsouille Team sa...

Du gör helt rätt. Lât barnen komma in i en trygg vardagslunk sâ att de blir mer självgâende. Pâ jobbfronten sâ hoppas jag att du hittar ngt som ligger i trakterna. Kram och lycka till.

Moonbeam sa...

Mycket bra tankesätt det där. Det känns som om du verkligen tar det lugnt också, och ingen mår bra av att stressa upp sig kring saker som är svåra att påverka.