Trött men nöjd vill jag berätta om vad som upptagit min agenda sedan i torsdags. Jag blev via den svenska organisationen Kooperation Utan Gränser anlitad som tolk för ett studiebesök som ägt rum här.
Det finns en riksdagsgrupp för de som är intresserade av kooperation och de gör en studieresa ungefär vart tredje år om jag fattat det rätt. Årets resa gick till Bolivia och Paraguay och jag blev alltså anlitad som tolk för dagarna här i Paraguay.
Det var en grupp på 25 pers, varav 15 var socialdemokratiska riksdagsledamöter. Programmet var helt otroligt ambitiöst och det var såväl möten med politiker som besök på olika kooperativ (jordbruk och bostadskooperativ) på landsbygden. Pga. av avstånden började vi jättetidigt och kom ofta hem jättesent. Det fanns knappt tid att gå på toaletten, och för oss två tolkar var det såklart extra intensivt eftersom vi behövde vara med på _allt_ då ingen kunde spanska (när de andra gick på toa mellan möten fick vi översätta åt journalister intervjuade någon, när gruppen gick på lunch fick vi följa med en liten grupp som hade möte med utrikesministern, när gruppen åt middag på en vanlig restaurang fick vi följa med en mindre grupp till en annan restaurang för att tolka ett möte med politiker etc.).
Det var otroligt svårt att tolka. Jag hade tolkat lite innan, men inte såhär "på allvar" och inte inför en såpass krävande grupp. När jag säger krävande syftar jag på deras kunskapsnivå, samt förmåga att ta in information. Detta är ju människor som dagligen tuggar i sig all slags information och de är väldigt kunniga, vana att ta in en massa fakta och intresserade.
Det var svårt att tolka besöken på landsbygden mycket för at jag inte alls har den terminologin. Sedan var det lite svettigt att tolka presidenten som gav delegationen en hel timme. Han är väldigt varm och ödmjuk och det var inte svårt rent "tekniskt" att översätta vad han sa, men det är ju inte varje dag man träffar en president bara sådär och massa journalister som knäpper kort och filmar. Men det kändes bra. När det var över J
Jag är imponerad av hur jordnära, kunniga och intresserade de var. Inte en kotte som stannade hemma på hotellet för att kola mailen eller vad man nu skulle kunna hitta på för att sno till sig lite luckor för vila, utan alla körde på i 180 knyck hela tiden. Inte minsta uns av divalater, alla var lika villiga att hugga in där de behövdes och de visade massa tacksamhet och ett genuint intresse för människorna de träffade (samt t.ex. även för oss tolkar, hur hade vi hamnat här, vad hade vi jobbat med etc.).
Alltså: hatten av för svenska politiker, en mycket större förståelse för hur intensivt de jobbar och hur stressigt schema de har (de själva sa att denna resa var ingenting jämfört med hur utskottsresorna brukar vara, jag fattar inte hur de pallar!) samt kul att ha fått personlig kontakt med 15 riksdagsledamöter. Vem vet, det kanske kan vara användbart en vacker dag J
