Jobbar hemifrån idag, något jag själv håller för optimalt eftersom jag redan fått gjort mer än en normal arbetsdag då jag befinner mig i en miljö som inspirerar mig samt känner att jag inte behöver sätta min familj åt sidan. Jag har min underbara utsikt utanför fönstret: den sneda stenmuren med mossa på, de sista gula höstlöven som singlar ner mot marken, den blå himlen som jag förvisso skymtar från mitt kontorsfönster, men det är inte samma sak ovenför Karolinens tegelfasad, det är det inte. Min egen musik i högtalarna och mitt eget kaffe.
Det är fint väder idag. En av de sista höstdagarna. Snart är det november. Interflora kom idag med tolv långa röda rosor. Han älskar mig, står det på det bifogade kortet. Det är tio år sedan vi träffades. Början på ett helt annat liv. Tänk om jag anat där och då vart det mötet skulle föra mig. Jag ångrar absolut ingenting. Vem hade jag varit om det inte blivit som det blev? Utan barnen. Kanske inte utan barn, men utan de här barnen. Utan alla erfarenheter. Utan alla samtal vi haft, eller i alla fall brukade ha. Utan alla platser vi besökt, drömmar vi drömt och människor vi mött. Tillsammans. Mitt i allt ser jag ändå att det varit tio av de mer meningsfulla åren i mitt liv. Hela mitt vuxna liv.
När jag tänker efter skulle jag inte vilja byta bort en enda dag.