Psykbryt

Dagen inleddes med ett klassiskt psykbryt från min sida. Två av tre betedde sig som om de aldrig varit med om en morgon innan skola/dagis (och ja, en av dessa var morfar som bara spädde på Alvars trots och gjorde så att han fastnade ännu mer i det han hade fastnat i), och jag fick spel och skällde som en jakthund. Kul start på dagen, hej svejs.

Det positiva med dagens psykbryt var att vi ändå pratade bra om vad som hände och jag bad om ursäkt för att jag blivit så arg, och de bad om ursäkt för att de inte gjort som de blivit tillsagda (Problemet är som vanligt att om inte mamma går med blåslampa bakom barnen så gör inte barnen det som de vet att de måste göra eller det som morfar ber dem att göra. Denna morgon var jag i badrummet i max en kvart, med resultat att under denna kvart hände exakt i-ngen-ting i den övriga familjen så det blev jättestressigt och bråttom i onödan och ja... jag fick bli arg för att alla skulle göra det de visste att de måste göra, som äta upp filen istället för att titta på den, sluta vägra ta på sig strumpan etc). Och jag berömde Camilo som mitt i tumultet var den enda som gjorde exakt som han blev tillsagd och därmed inte heller fick direkt skäll, även om han fick vara med om psykbrytet ändå. Han hade fattat att jag blev arg fast inte på honom, så det var lugnt med den saken och alla kramades som vänner.

I perspektiv så känns jobbet som en baggis.