tisdag 31 mars 2009

Hallå Svenska ambassaden i Stockholm!

Gör er redo, mitt pass är fullt. Så i sommar blir det en ny vända till vännerna på polisen i Arvika. Varför har passen så få sidor? Varför får man så många stämplar i Latinamerika? Så många frågor och så få svar...

Mitt pass är giltigt till juni-11, men kvar finns endast två tomma sidor och med tanke på den stundande resan till Guatemala (=10 stämplar), samt utresan via Sao Paulo (=5 stämplar) så är det inget att be för.

Boktoppen i Buenos Aires

Tvåa på försäljningslistan ligger Stieg Larsson med den på spanska något jobbiga översättningen "flickan som drömde om en tändsticka och en bensindunk" 

Falsk marknadsföring?

Enjoy Coca Cola - visst. Men Enjoy bindan - nja... Kan inte säga att jag direkt njöt när jag fick styra stegen mot apoteket i Buenos Aires. 

Buenos Aires


Ja vad ska man säga? Det bästa av Europa möter det bästa av Latinamerika. Det kan inte gå fel i Buenos Aires, så är det bara. 

Veckans

Måndagen den 30 mars
Viktstatus: 13.6 (+0.6kg)
Kvar till delmål 1:  3.6 kg 
Kvar till delmål 2: 10.6 kg
Veckans motion: Räknas strosande i storstad?
Jag råkade: Åka till Buenos Aires... Massa god mat, gott vin, goda efterrätter och bristande rutiner. Tänker inte hänga läpp för det, det var väntat. Men nu börjar beach 2009 kännas långt borta.

onsdag 25 mars 2009

Hittade en annan gammal goding från Arvika

Apropå oflexibla människor som bara följer reglerna och inte kan tänka själva.

Juli 2006. Vi ska äta lunch på ett relativt nytt och trendigt fik. Betäller en dagens lasagne till mig och en till barnen. Det ingår dryck och kaffe för 75 kr.  

Jag: Jo, skulle jag kunna få byta två kaffe mot en latte? 
Hon: Nej, det har vi inte. (3 meter stor kaffemaskin bakom sig) 
Jag: Vadå "har inte"? 
Hon: Nej, till dagens ingår bara kaffe. 
Jag: Jo, jag förstår det, men eftersom barnen inte dricker kaffe så kanske jag skulle kunna få byta TVÅ kaffe mot EN Latte? 
Hon: Nej, det går inte. 
Jag: Så synd, det var lite konstigt... 
Hon (surt): Ja, vi har bestämt det för annars kanske det sprids ett rykte på stan och då vill alla byta sin kaffe och då... 
Jag: Ja, men nu kanske det sprids ett rykte på stan (vi snackar Arvika, inte New York) att ni är oflexibla och ogästvänliga! 
Hon: Nej, men vi kan faktiskt inte bla bla bla bla 
Jag: Du, jag vill inte ha ditt kaffe, ge mig bara maten så är det bra så. 

Är det jag som varit utomlands för länge?

Det kom ett paket


från fina kompisen Ida. Det var till Nils födelsedag, och kom bara några dagar efter födelsedagen. Massa roliga saker i och Nils blev jätteglad. Vi skrev ett tackbrev till mamma Petra, men det verkar inte ha kommit fram, så det är bäst att vi bloggar med så att Ida verkligen får se att det kom fram och att vi blev så glada så glada. Puss på er!

tisdag 24 mars 2009

Förbereder hemresan

och kom att tänka på denna smått galna historia, som tragiskt nog är helt sann och utspelade sig då vi skulle skaffa nya pass hos Arvikapolisen för tre somrar sedan:
Tappade hakan idag hos polisen i Arvika
Vet inte ens hur jag ska kunna återge detta i skrift. Men det är så dumt att jag hoppas ni orkar läsa hela vägen. OK att alla i hela världen inte kan ha alla rätt på TP, men nu var jag på Arvikapolisens _passavdelning_. 

Mitt pass var trasigt, sidorna var lösa, så jag fick ett nytt. Pappas pass var trasigt på ett annat sätt, det silvriga märket i högra hörnet på fotosidan har skavts av. Och damen som utfärdar passen samt den uniformsklädda unga polisen kunde inte avgöra om det skulle bedömas som trasigt, dvs. berättiga till ett nytt gratis pass för pappa, eller om han skulle stå för kostnaden själv för det nya passet. 

De sa att vi fick kontakta den centrala passenheten. Men dit kunde jag inte ringa för det var internt polisnummer, och de hade dessutom lunchstängt (11.15 på morgonen...) Jag frågade om de kunde ringa åt mig, men då kom damen på att jag nog skulle kontakta ambassaden.

Vilken ambassad? undrade jag. -Svenska ambassaden svarade hon. Och den unga polisen höll med. Men... sa jag. Vi har ju svenska pass, och det är polisen som utfärdar nya. Peru har inget med detta att göra. -Nej nej nej, svarade de. Svenska ambassaden i Stockholm menar vi. Eller konsulatet kanske, en av de två är det. De kan nog svara. Jag fattade ingenting, tänkte att jag nog fått solsting, och försökte mig på att snällt undra vad de menade. Jodå, de hade bestämt för sig att det fanns en svensk ambasad i Stockholm som kunde avgöra om pappas pass var trasigt eller om man kunde resa på det. Till slut blev jag irriterad, och sa rakt ut vad jag tyckte. 

Detta är ju absurt, polisen är den myndighet som utfärdar pass, och ni vet inte ens hur gången är. Jag fick föreläsa för dem, berätta vad en svensk ambassad är, vad skillnaden på en ambassad och ett konsulat är och även förklara varför det inte finns en svensk ambassad i Sverige. 

Har ni hört något så dumt? Var jag med i Dolda Kameran??? Där stod jag svettig och stressad med ett barn i varje ben och ett till nån annan stans och hade köat i 100 år och förklarade för dem hur deras arbete fungerar! Och hur Sverige fungerar med för den delen. Jag bad dem styra upp det hela och gav dem mitt mobilnummer. På eftermiddagen ringde hon och sa att pappas pass bedömts vara trasigt (av vem? Svenska ambassaden i Stockholm?) och han får ett nytt pass gratis. Undrar om mitt blodtryck pallar för ett besök till hos polisen här?

Varför är det alltid såhär?

Igår var jag en extra vända till mitt lokala "Ica" och köpte städsaker. Vi hade extrema behov av allehanda redskap, medel och annat som kan tänkas inspirera och förbättra städningen. Fastnade framför avdelningen för tvättlinor, och konstaterade att det fanns så fina, billiga och långa tvättlinor. Men jag köpte ingen eftersom vi inte behövde just tvättlinor.

Idag har jag kört tre fulla maskiner och gissa vad som hände?

måndag 23 mars 2009

Apropå snön som bara faller och faller och faller därhemma

Detta skrev jag för tre år sedan när Nils och jag var hemma i Sverige på vintern, och han för första gången sedan sitt första levnadsår hade ordentlig kontakt med snö:

Det första som händer är att han bara skottar och skottar och skottar på den altan där vi bor. Och sopar och lyfter och bara TAR i snön. Vi upptäcker att han behöver bättre vantar, och i den lilla barnklädesaffären på Söder hör jag plötsligt ett "Mamma vad är det där" högt och ljudligt. Vänder mig om och ser Nils som pekar på en pulka, samt 7 föräldrar som ser ut som fågelholkar i ansiktet. Försöker diskret säga att "jo det är en ...eh...pulka". "Vad har man den till?" ännu högre. När jag ser att föräldrarna börjar famla efter sina mobiler för att ringa Barnavårdsnämnden så byter jag strategi: "Jo du förstår att i PERU DÄR VI BOR *tittar så att alla föräldrarna har hört* så finns det INTE SNÖ *tittar på föräldrarna igen* så du har aldrig åkt en sådan, men man bla bla bla" 

Sedan har han åkt: skridskor, pulka, kälke, bob, stjärtlapp, tefat, spark och i helgen ska han åka skidor... Han tar med isblock in på bussen "för att den var så fin, jag tycker om den" och har allmänt svårt att förstå hur snö beter sig. Men han älskar det. Han säger att han vill att vi ska bo här.

Veckans

Måndagen den 23 mars
Viktstatus: 13 (+0.2kg)
Kvar till delmål 1:  3 kg 
Kvar till delmål 2: 10 kg
Veckans motion: Nada
Jag råkade: Surt. Har nämligen inte råkat nästan alls denna veckan. En liten glass i helgen, men hej. Det var 40° varmt. Men annars har jag skött mig bra. Ska ha mens vilken sekund som helst, så låt oss skylla på det och hoppas på storslam nästa måndag. 

lördag 21 mars 2009

Lag på att bära hjälm

Vi funderade på att ha fisk till lunch idag, men ändrade oss plötsligt då vi insåg att all fisk som säljs i stan är rökt.

Orsak - konsekvens i praktiken

Om man målar på väggen när man är sex år gammal så får man städa.
Varför målar man på väggen när man är sex år? Om man aldrig gjort det innan? Det är ju ungefär lika dumt som att börja röka när man är 25 år.

fredag 20 mars 2009

TGIF

Inte för att det spelar någon större roll för min del då jag fortfarande strejkar, men ändå. 
Morfar levererar dagens ekolåda. 
Frukosten var mycket bra. Hallonsmoothie med frön och massa kaffe.

torsdag 19 mars 2009

Farliga skidor

Mamma: Vad är det på bilden som du har klippt ut, Alvar?

Alvar: En prinsessa. Som dansar med skidor. I iset. Det är jättefarligt. Man måste titta rakt. Man slår sig annars och det kommer blod. Man dör man dör.

Är ni framme nu?

Som vi saknar våra fina vänner Bengt och Ammi! Igår lämnade de hettan i Asunción för att bege sig hem till Svedala. Vilken tur att vi träffade dessa fantastiska människor, tack vare Nils i vimlet efter premiären på Mamma Mia. Så mycket roligt vi har haft tillsammans! Så många goda råd jag har fått! Så tryggt det varit för barnen att ha en extra uppsättning "abuelos". 

Vi kommer snart efter och vi skall ses hemma i sommar. Men fram tills dess kommer vi tänka på er ofta och sakna er mycket!

Oj!

Jag har skrivit det förr. Jag blir mer och mer övertygad om att fotbollen är om inte den enda, så i alla fall en av de få positiva krafterna på denna kontinenten. Det är otroligt häftigt att gå till en Estadio och se en bra match. Som den vi såg igår. Det var Copa Libertadores, en liga-cup i Latinamerika, och det klassiska argentinska laget Boca Juniors mötte ett av paraguays många riktigt bra fotbollslag, Guarani.

Den första timmen var det helt Guarani som dominerade, och också ledde med 1-0, men när Boca fick en straff och spräckte nollan så gick de inte att stoppa och de vann med 3-1. 
Boca är kända för att ha en våldsam och hänsynslös hejarklack, La 12 (tolvan, syftande på att de är den tolfte spelaren i laget), men de hade inte tagit sig hit. Vi satt dock prcis på andra sidan stängslet från Bocas klack som trots att de hårdaste huliganerna inte var med, ändå ingav ganska mycket respekt. Matchen började 20.45 och slutade strax före 23.00. Antar att man gör så för att det inte ska vara så hett. Kul kväll! 
ps: bilden på La 12 ovan har jag lånat från deras hemsida. Jag hade tänkt länka dit, men efter att ha läst en stund så kom jag fram till att det nog var bäst att strunta i länken. Men jag kan berätta att hemsidan har en mycket lång lista över alla fighter som La 12 har varit inblandade i, vilka tillhyggen som använts, hur många som skadats och vad polisen haft för synpunkter... fascinerande men skrämmande läsning. Om jag hittat sidan igår hade jag helt klart valt en annan sittplats!
 

onsdag 18 mars 2009

Nu var det dags igen


Heja Abbe

är en blogg som jag tror att de flesta upptäckt vid detta laget. Abbe föddes med ett hjärtfel, och hans resa i livet har nu tagit sig till station 4. Hans pappa har satt ihop ett bildspel, och jag har gråtit i en kvart nu utan att kunna sluta. Faderskärlek. Hopp. Liv! 

Texten till musiken i bildspelet klipper jag in här:

Dom vill lära dig att krypa, att gå i takt.
Dom vill lära dig marschera, att stå givakt.
Stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med.
Lära dig hur vinden vänder, för sakens bästa gå på led.

Dom vill lära dig att ljuga, när det tar emot.
Lära dig bocka och att buga, för någon idiot.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav. 

Dom vill lära dig att tvivla, på det du tror.
Gå omkring och vara rädd för, din syster och din bror.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

Av Bo Kaspers Orkester

tisdag 17 mars 2009

Detta kom Nils hem med från skolan

Matte, språk, bild... lite saker han gjort under veckan.

Och vänder man på steken hittar man detta: en utsktift från en sida som bland annat säger att "vissa hävdar att det Hitler gjorde inte var så bra" och andra läskiga saker i positiv anda om nazismen och svastikan. Den som har bra syn kan skönja att min son skrivit sitt namn på sidan och dessutom lärt sig hur man ritar hakkors (det med prickarna i har han gjort). Najs.

Apropå jämställdhet

och skillnaden mellan debatten hemma i Sverige och verkligheten bland hemmafruarna i Paraguay så fick jag idag veta att samtliga mammor som var närvarande vid barnens fotbollsträning idag, har som krav på sig från sin man att inte gå upp i vikt. Alla erkände utan omsvep att deras män ofta säger "blir du tjock så lämnar jag dig" och liknande saker. Väldigt 2009.

Enda positiva är att jag hittat ett jämställdshetsproblem som faktiskt inte stämmer in på min relation. 


Sveriges Radio



Det finns få saker som jag älskar så mycket som SR. Oändligt många saker har jag lärt mig genom att lyssna på svensk radio i livet, främst P1. Nyss hörde jag ett utmärkt program om arabvärldens just nu mest berömde författare Alaa al Aswany. Rekommenderas!

Uppdatering: Hans bok Yacoubians hus finns på svenska, antingen som inbunden på bokrean eller som pocket för en ännu billigare peng.

Tänker mycket på jämställdhet just nu

som kanske har framgått. I Sverige pågår en debatt framförallt på Newsmill sedan Gudrun Skyman gratulerat Linda Skugge till skilsmässan, och dels förekommer en hel del texter och recensioner av Tinni Erensjöö Rappes och Rebecka Edgren Aldéns bok Skriet från kärnfamiljen (de bloggar om jämställdhet här och chattade på dn.se idag). 
Ibland tycker jag den svenska debatten slirar in på dela VABB-dagar lika och vem som tar ut mest föräldraförsäkring, men jag har hittat mycket matnyttigt också. I en artikel i dn.se i helgen hittade jag en enda liten mening som kom från den, i mitt tycke, "minst jämställda" mamman som intervjuats, men det klickade till i mig som att ett huvud slogs på en spik: det är själva kärnan i vårt problem hemma.

"Är jämställdhet viktigt för er? Anna: För mig är det viktigt att inte bara en ska få göra vad den tycker om hela tiden."
 
Kan låta banalt, men om detta inte funkar så är det så mycket annat som faller. Om den ene gör vad den tycker är kul/viktigt/nödvändigt/whatever, så betyder det per automatik att den andre gör - allt det andra. Mycket länkande blev det här, men det vore kul om fler läste och hade lust att diskutera.

måndag 16 mars 2009

Trött, tröttare, tröttast

Det är jobbigt att vara på dop, speciellt på sitt eget.

Skuggorna blir långa

Så ser det aldrig ut här. 

No soy pensionär, soy vikingo

Kanske världens snällaste och tålmodigaste morfar. Undrar om han ens vet att han har hjälmen på huvudet?

No soy gringo, soy vikingo!

Kanske världens farligaste viking. Camilo på Alvars dop för... snart fyra år sedan.

Veckans

Måndagen den 16 mars
Viktstatus: 12.8 (-0.6kg)
Kvar till delmål 1:  2.8 kg 
Kvar till delmål 2: 9.8 kg
Veckans motion: Nada
Jag råkade: En herrans massa middagar och jag tycker ändå att jag parerade det bra. Smakade på barnens lördagsgodis.

lördag 14 mars 2009

Och som en effekt av curlingen

så har jag nu officiellt av mina barn fått stämpel som gnällmamma. De tycker att jag gnäller och tjatar och skäller. Och det är sant. Men många gånger gör jag det för att skydda dem. För att om pappa kommer upp och barnen inte är klara så a) åker han själv till golfbanan eller vad det nu kan vara, och de går miste om det roliga, eller b) skäller han och det är inget man vill vara med om. Det är inget man vill att barnen ska behöva få till frukost en lördag. Så man tjatar och gnäller och skäller så att allt är frid och fröjd när pappan vaknar. Och så får man stämpeln gnällmamman. 

Det är bara jag som kan ändra på detta, och sluta bana väg för mannen. Men hur gör man?

Två väldigt ärliga inlägg på raken här, men jag vill inte heller ge sken av att leva i en låtsastillvaro. Såhär har vi det, och detta är inte bra. Basta. 

Curling goes bowling

Jag erkänner: jag curlar. Inte mina barn dock, men deras pappa!  Såhär ser det ut hos oss:

Pappan ska duscha barnen. Pappan ställer sig naken i duschen, och börjar skrika "Sofia, ta hit barnen" varpå jag får jaga ner tre barn, brotta av dem kläderna och sträcka in dem i duschen, en efter en. (Nu är de tack och lov större, men såhär har det sett ut, och ser fortfarande ut med de små.) Pappan tar emot det nakna barnet, tvålar in med schampo, spolar av och ropar åter på mig "Sofia kom hit och hämta". Jag rusar in i badrummet, hämtar det våta barnet, torkar, klär på, kammar och fixar. Och han är nöjd - han har duschat barnen.

Eller som dagens exempel. Igår meddelar han att det skall ske avfärd till golfbanan 07.30. Eftersom jag ändå vaknar tidigt så går jag upp, han sover vidare. Morfar steker pannkakor och jag hjälper till att fixa lite med det, tar fram frukosten, väcker barnen, klär på barnen, ser till att de äter, letar skor och kepsar, löser upp dubbelknutar, borstar tänder, tvättar bort syltfläckar, trär om skosnören, muntrar upp det trötta, sjunger sånger, skäller lite när det positiva inte hjälper, och så: pappan vaknar, klär på sig, går ut till det dukade frukostbordet, äter några pannkakor och dricker det serverade kaffet, tar sin keps och går ut till bilen. Där sitter påklädda kammade barn och väntar på avfärd. "vad är det med dig, har du vaknat på fel sida" frågar han mig när han går förbi mig i dörren och ut till bilen.

torsdag 12 mars 2009

Någon

Låt oss säga att Någon inte använder Internet så ofta hemma. Denna Någon hade glömt betala räkningen eftersom det ändå inte bekommer Någon. Av samma anledning har vi stans slöaste Internet hemma. För Någon har Internet på jobbet. 

Återkommer med intressantare saker imorgon, nu när jag är på banan igen.

onsdag 11 mars 2009

Ny tischa


som det heter på svenska nuförtiden. Den kändes sådär lite skönt gammal och sliten, och alla mina är sunkiga och väldigt gamla. Feng och släng (ja, ge bort till bätre behövande då). Men. Förra gången jag gick ner i vikt var det en (två) specifik del av kroppen som sjönk undan först, och antog normala proportioner. Jag och 80B blev bästisar och jag skrattade varje dag. Denna gång, trots att jag nu närmar mig 20 tappade kilon envisas denna del med att behålla sina gigantiska proportioner. Kan man klaga på detta någonstans?

tisdag 10 mars 2009

Spirit week




Idag var vi musiker. Vi var grymt coola.

måndag 9 mars 2009

En kaka är ingen kaka

Tycker att det är så kul när barnen är så stora att deras humor utvecklas och man får interna skämt i familjen. Ett som vi kör med mycket härhemma är Dos! och det har följande ursprung:

Alla barnen är hos barnläkaren på kontroll, och Alvar är sist på tur. När man är klar hos doktorn får man inte ett klistermärke som jag fick i Sverige när jag var liten, utan man får en kaka. Alvar skötte sig, och doktorn plockar fram en kaka. Alvar tittar på doktorn, tar emot kakan men säger inte flaska.

Mamman: Alvar, vad säger man till doktorn när man får en kaka?

Alvar: Dos! (Två!) och sträcker fram handen för att få en kaka till. 

Veckans

Måndagen den 9 mars
Viktstatus: 13.4 (-1.3kg)
Kvar till delmål 1:  3.4 kg 
Kvar till delmål 2: 10.4 kg
Veckans motion: Nada
Jag råkade: nästan ingenting. Utöver de typ 8 glas champagne som jag drack på coctailen, men de svettades jag antagligen ut med råge. Trots massa middagar, luncher, coctails och Nils födelsedag alltså ett stort kliv ner. Gôtt!

söndag 8 mars 2009

Vintertid


Idag drog vi tillbaka klockan en timme och gick in i vintertid. Det innebär att vi nu är fem timmar efter Sverige, och när ni går in i sommartid om några veckor så blir det sex timmars skillnad. Alltså lite mer komplicerat än de fyra timmar som gäller oktober-april. Bara så att ni vet.

Speciell

Vet du mamma? sa Camilo en dag. Jag har kommit på att alla människor har något som gör att de är speciella. Och detta är det som gör mig speciell!

Två vertikala ärr i pannan, förvärvade med ett års mellanrum under lek i lägenheten vid havet i Barranco, Lima. Det första syddes med sex stygn om jag inte minns fel, det andra med fjorton i lager på lager för att det var runt som ett hål. Båda arbetena utfördes av plastikkirurg Aguila, och det är väl enda och förhoppningsvis sista gången vi haft en familje-plastikkirurg. Vid det andra såret virades lille Camilo in i ett lakan och jag sjöng Tula hem och tula vall så många gånger att kirurgen nästan somnade. 

Det var i alla fall Camilo själv som bad att vi skulle fota ärren. Han har sett att de blir mindre och blekare i takt med att han växer.

Men du, älskade unge. Jag vet en hel massa andra saker som gör dig väldigt speciell!

Tacos

Detta helsvenska fredagsmys. Nils älskar det, det är hans absoluta favoritmat. Det är relativt enkelt efetrsom det mesta går att få tag på här, men inte själva tacokryddan. Så vid senaste samtalet med mormor lade han fram sin födelsedagspresentsönskan: tacokrydda. Som tur är kom den fram i tid och födelsedagslunchen var ett faktum. Lycka!

lördag 7 mars 2009

GRATTIS NILS 8 ÅR!

Du lilla stora fantastiska människa! Min första bebis. Min äldsta son. Hur kan åtta år rusa förbi så snabbt? Jag brukar bli nostalgisk på barnens födelsedagar, och just idag, då Ronalth tog med sig barnen på bio och jag fick några timmar för mig själv, har jag tänkt massor på hur det var då han blev till. Vilken turbulent tid det var, vilken fantastisk graviditet det var, så stark och modig jag var och vilka enormt tighta band jag knöt till det barn som låg i magen - det var jag och barnet mot världen. Så kom han då ut, efter en djävulsk och lång förlossning, och jag minns att jag inte ens ville veta vad det var för kön på barnet, bara känna barnet i min famn och andas en stund tillsammans, det var allt jag ville. 


Om det var rörigt igår har det varit lugnare och mysigare idag på själva födelsedagen. Tårta och skönsång på sängkanten, våfflor till frukost, paketöppning och lek med nya leksaker, golfträning med pappa, Ammi och Bengt, bad i poolen med bröderna bus och hans favoritmat tacos till lunch. Nu bio med pappa och på vägen hem hämtar de upp Pizza Hut och så blir det mys i soffan. Grattis på födelsedagen älskade stora lilla unge!