Barnet i dikten

Är det du, är det du, allra käraste barn
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Då jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra ditt andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ensa blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

Av: Harriet Löwenhjelm

Barnet i verkligheten: Finaste vännen T. som har fått en liten dotter idag. Livet är stort.