Nej. Det är klart att det inte bara är mysigt och pluttigt. Bakomliggande orsaker till att vi alls befinner oss där vi gör är ju nästan bara sorgliga. Det som är bra är ju att vi valt att göra något åt saker och ting innan det brakar helt åt skogen.
En konkret sak som är jobbig är att Alvar inte har fått plats på dagis. Det finns 32 platser och 32 barn, men inga barn på kö. Jag hoppas att det kommer lösa sig. För det blir lite moment 22 av detta. Vi behöver inte ett dagis eftersom jag inte har ett jobb, men om jag får ett jobb kommer jag inte ha tid att lägga tre veckor på inskolning, något som med lätthet kunde ha klarats av nu när jag "bara" går hemma.
Men en som behöver ett dagis NU är Alvar. Han saknar kompisar, tycker att det är konstigt att brorsorna får gå till skolan och inte han, och det kan man ju förstå. Han har gått på dagis sedan han var ett år gammal. Nu fyller han snart fem.
1 kommentar:
Hej vännen! Det är kul att du är tillbaka och jag är glad att läsa att ni under omständigheterna mår bra. Stor kram
Skicka en kommentar