För den som eventuellt missat alla turer (som jag inte har skrivit om här så det är inte så konstigt), så har vi alltså fattat beslutet att stanna i Sverige. När beslutet väl var fattat så var det hela väldigt enkelt på många plan.
Nu går de två stora barnen i lilla byskolan. Det är så pluttigt att man smäller av. Nils har 18 klasskamrater. Han fick följa den skolgång han redan har gjort, och började därför tredje klass. Jag är lite hemligt kär i hans fröken. En riktigt cool, positiv och stabil kvinna med energi nog att driva en egen solcell för att tala i Glava-termer. Idag har de friluftsdag och är ute och vandrar i Glaskogen.
Åtta barn går i klass 1, och en av dem heter Camilo. De har slagit ihop till en 0-1-2:a och där kan man snacka pluttigt. Pluttiga kompisar och pluttiga kompetenta och söta fröknar och pluttiga utflykter och pluttiga kontaktböcker.
Och aldrig har den amerikanska skolan och de elaka barnen och lärarna som tittar bort när barn far illa känts längre bort än nu.
2 kommentarer:
Ojdå! Vad har hänt? Önskar jag fick ta del av det som händer...finns du på facebook? Maila mig på cricriperu snabel-a hotmail punkt com
Så skönt att det verkar "rulla på för barnen i skolan" :-)
Skicka en kommentar