Glavas dimmor

Imorse var det sådan dimma att vi såg knappt 10 meter framför oss när vi gick till skolan. Det var så vackert att det gjorde ont. Hästarna i hagen som avtecknar sig som skuggor fast de var helt nära. Alla spindelnät som framträder så tydligt i daggen. Morgonsolen som bryter över horisonten och färgar det mjölkvita varmgult. Havren som tyngd av dagg börjer sig över fälten. En ko som råmar ur intet.

Och på vägen hem lättade dimmorna både bokstavligt och bildligt när rektorn ringde och meddelade att Alvar får en dagisplats med start nästa eller nästnästa vecka.