Idag är det Valborg, och det finns få högtider som tickar igång min hemlängtan som just denna. Det har såklart med min barndom att göra. Kanske just för att det var så okomplicerat. Man packade in familjen (i vårt fall mamma+pappa+jag) i bilen och körde till Sätter.
Sätter var en speciell plats på Hammarö. Det var ett vårdhem, det vill säga boende för alla de människor som inte var som du och jag. De som inte passade in i mallen. När man är liten blir sådant väldigt spännande, men också lite farligt. Det gick många historier om Sätter, och det blev till och med ett adjektiv av det hela (uttalas med fördel på bred värmländska): Men ä du sättri´eller?
I och med reformen på 90-talet så stängdes vårdhemmet och det blev allt möjligt av Sätter. Ett center för försvarets sjukvård, en golfbana och en restaurang.
Men en gång om året åkte vi alltså alla dit. Till Sätter. Brasan var stor och pampig, och en manskör sjöng Vintern rasat som sig bör. Jag vet inte om traditionen lever kvar, men idag skulle jag ge nästan vad som helst för att få packa in mina barn i bilen och åka dit och leta efter elden.
4 kommentarer:
vilket fint inlägg Sofia. Hade glömt bort att det var Valborg!
En jätte stor kram frân mig som tänker pâ dig!
Känner igen mig så väl! Jag fitrade min barndoms valborgsmässoaftnar i Glava på Björkåsen och sen på Sätter där mamma jobbade. Nu jobbar jag själv där ute och det finns inget firande kvar. Men jag kunde nästan höra ekot av svunna tider där ute igår. Vi kanske ses i Glava till sommaren. MVH Mia
Svensk chekchouka: Kram till dig med
Mis: Ja jag hoppas verkligen vi ses i sommar. Är ni i Glava och var är ni då?
Min morfar föddes på Västby, andra huset på vägen ner mot Hillringsberg så där har jag tillbringat alla mina sommrar. Tyvärr lämnade han oss i januari n95 år gammal, men huset finns ju kvar.
Skicka en kommentar