Jag är gräsänka och har inget speciellt planerat för denna lördagkväll. Då ringer en av mannens bästa vänner och frågar om vi vill följa med och äta på TGIF. Jag + barnen, alltså. Han vet att mannen är borta, är också gräsänkling med tre barn, och ville inte sitta hemma. Jag hakade på direkt. En utekväll bara sådär med alla barnen och en supertrevlig Keanu Reeves-kopia till argentinare. Kan ju knappast bli bättre. Det var inte förän jag satt där med en iskall öl, en massa ystra barn och en snygging till karl, som inte var min man, vid min sida, som jag började reflektera över att man kanske inte gör så. Här. Givetvis var stället fullt med folk som vi känner och antingen är jag paranoid eller så stirrade folk faktiskt. En kul kväll blev det i alla fall.
När jag kom hem ringde jag till Guatemala, där det idag vankades stor lunch. Mina svärföräldrar firar 50 år som gifta. Jag gratulerade dem båda, de lät glada och nöjda. Men. När jag bad att få prata med mannen började det hummas och harklas. Till sist kröp det fram via svärmor att han sov. Klockan var knappt 20 på kvällen i Guatemala. Sov? Ja, han träffade ju sin bror och sina kusiner och hade så trevligt och tog sig några glas och yada yada yada. Jaha, så kan det tydligen gå till på en lunch för ett femtioårigt bröllopspar.
En odd saturday både här och där med andra ord.
3 kommentarer:
Oupsi...eller nåt. Du trampade in i det blå skåpet nu, skulle latinosarna säga till dig.
Kram
Moonbeam: Hoppas nästan att jag satte myror i huvudet på någon :) Kram
Hehe, ja, de som såg er lär ha en hel myrstack i skallen :)
Skicka en kommentar