För några dagar sedan skrev jag att det ju var kul för Lugo att han visat sig vara pappa till en tvåårig son, samt att jag egentligen inte har så mycket åsikter i frågan. Men i takt med att jag läst och hört mer om vad som hänt, samt att ytterligare information kommit fram i frågan, så måste jag ta tillbaka och hävda motsatsen. Jag har visst en massa åsikter i frågan.
Jag kan inte låta bli att bli djupt ledsen när det nu kryper fram att president Lugo är far till ytterligare ett barn, denna gång en pojke som är sju år. Så vad är problemet?
Att han var biskop då barnet blev till, och således bröt mot kyskhetslöftet?
Ja faktiskt kanske. Jag anser, som jag också skrev i det tidigare inlägget, att Katolska kyrkan borde ta tag i frågan om celibatet fortare än kvickt. Dels har de svårt att rekrytera präster eftersom de allra flesta faktiskt drar sig för ett liv utan familj, hur stort kall man än har. Och dels, då den Katolska kyrkan är en enorm kraft i samhället, tycker jag faktiskt att man som biskop har ett större moraliskt ansvar att verka som en förebild. Vad Lugo visar att det är OK att lova, men inte hålla.
Att barnens mödrar varit mindreåriga då Lugo inlett relationer med dem?
Ja på den frågan med. Han var deras biskop. Han var en ledare, en fadersfigur, en trygghet och någon att se upp till. Där hade han ett enormt ansvar. Jag ser det som lika illa som om en terapeut skulle gå i säng med sin patient. På landsbygden i Paraguay är biskopen många gånger den enda figur man har att lyssna på, att gråta ut hos, att bikta sig för och att hämta styrka hos. Mycket svagt att utnyttja denna ställning.
Men båda dessa punkter må vara moraliska aspekter på en mans kroppsliga och köttsliga svagheter. Samt på ordningen i en kyrka som jag inte tillhör. Och det kanske jag borde vara väldigt försiktig att uttala mig om.
Mitt huvudargument kommer här:
Barnen. Barnen! De har inte funnits. De har varit berövade sina identiteter. De har inte varit erkända barn. Inte haft rätt till sitt efternamn. Inte fått underhåll. Inte fått träffa sin pappa. Inte fått veta sanningen om vem som är deras far, eller kanske vetat men inte fått säga något.
Rätten till identitet är en av de mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna. I barnkonventionen lyder artiklar 2, 3, 7 och 8, för att nämna de mest relevanta:
Artikel 2
Alla barn har samma rättigheter och lika
värde. Ingen får diskrimineras.
Artikel 3
Barnets bästa ska alltid komma i första
rummet.
Artikel 7
Barnet har rätt till ett namn och en
nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är
möjligt, att få veta vilka föräldrarna är.
Artikel 8
Barnets rätt att behålla sin identitet ska
respekteras.
Barn som inte erkäns av sina fäder är ett stort problem här. Stort! Fäder som gärna ligger men som sticker ifrån allt ansvar. Som inte erkänner sina utomäktenskapliga barn. Som inte betalar underhåll. Och som framför allt sviker de barn de satt till världen genom att inte finnas där för dem. Som president för ett land som brottas med denna problematik, så bör man föregå med gott exempel. Om inte ens presidenten erkänner sina barn, varför ska jag göra det då? Jag kan redan höra hur snacket börjar gå.
Dock ska sägas att han inte försökt mörka historierna nu när de väl kommit upp till ytan. Han erkände sin nu tvååriga son samma dag nyheten uppdagades, och han har sagt att han ska erkänna det sjuåriga barnet om faderskapstestet visar positivt. Men varför ska det behövas en massmediastorm för att han ska erkänna sian barn?
I tidningen står också att ytterligare en kvinna med en sju eller åtta år gammal dotter hävdar att Lugo är fadern. To be continued...
1 kommentar:
Huuuu...Otrevlig läsning, men inget jag förvånas över.
Skicka en kommentar