Lugo, min vän...

Nej, lugn. Detta har inte blivit en samhällsblogg med meningsfullt innehåll, det är fortfarande bara mest foton från en Lattemamma i förskingringen, men jag måste ju kommentera allt som hänt under tiden jag varit borta.

Jag ser ut som en groda för att jag just håller på att tolka vad Lugo säger. Foto: Benny Karlsson 

Lugo är pappa. Pappa! Före detta biskopen. Paraguays president. Min kompis. Han har erkänt faderskapet, den lille sonen är två år och enligt skvallret (som tydligen anses vara trovärdigt nog att tryckas i DN) ska förhållandet ha inletts då han fortfarande var biskop och flickan var 16 år. Kan lugnt säga att någon skulle kunna släppa en atombomb på valfri plats i landet just nu, det skulle ändå inte få mer än en notis i tidningarna. Eller ens nämnas vid fikaborden (som här består av en runda Terere i skuggan under ett träd). 

Jag har egentligen ingen åsikt i frågan. Mer än att jag känner att det är väl kul för Lugo att han har en son, samt att det hela ger nytt bränsle åt den eviga diskussionen om celibatet, som katolska kyrkan uppenbarligen har allvarliga problem med.