Nu blir det konsumentinformation

Har just upptäckt DNs sida med tester av olika produkter, och tänker tipsa om den för vidare läsning, samt kommentera några av de saker jag lärt mig idag.

Att jag är kaffeberoende har väl knappast undgått någon. Att kaffe är en svår produkt tror jag alla av oss vet. Det är inte lätt att hitta bra rättvisemärkt kaffe, och hela rättvisemärkningen är en ganska komplicerad historia. I alla fall om man pratar med de som jobbar med kaffeodlingar som ingår i rättvisemärkt-cirkusen på denna kontinenten. Nej, jag hittar inget bättre ord än cirkus... Kravmärknigen är något mindre komplicerad. Med kaffe gäller samma grundregel som med andra produkter:  du får vad du betalar för. Visste du att det billiga kaffet innehåller en sju gånger högre halt av tungmetallen nickel? Och det hinkar man i sig sex-sju gånger/dag. Vågar inte ens tänka på hur surkaffet här skulle te sig i ett svenskt test.

Kaffepriset sätts dels efter vilken typ av böna som använts (Arabica vs Robustabönor där den förra, främst odlad i Latinamerika, är den dyrare), och dels av kvaliteten på bönan. Följande citat ur artikeln är så intressant att jag klipper in det i sin helhet:

David Haugaard, oberoende kaffeimportör, som besökt många plantager världen över på jakt efter de bästa bönorna, menar dock att det inte bara handlar om vilken typ av böna som används.

- Det säger sig själv att kaffe som i slutändan kostar runt 15 kronobr halvkilot är restprodukter med väldigt dålig kvalitet. Jag har med egna ögon sett hur man sorterar bort de sämre bönorna som får ligga direkt på marken i värmen

 och halvt förmultna. Dessa bönor säljs sedan till extremt lågt pris och används i lågpris- och snabbkaffe, säger han.

Detta stämmer inte enligt Magnus Frisk, informationsansvarig på COOP: 

- Nej, vårt kaffe köps på världsmarknaden med erkända beskrivningar av kvalitet där man får analysprov. Om proven inte lever upp till de krav vi har köper vi inte.

Coop kan inte förklara den högre nickelhalten i sitt lågpriskaffe.

Men jag kan säga att synen av kaffebönor utlagda helt öppet i solen i halvkilometerlånga stråk längs motorvägar och landsvägar är en ytterst vanlig syn i kaffeproducerande länder i Latinamerika. Bönorna får torka i solen intill all trafik, och inte sällan fermenterar bönorna enligt vår släkting som jobbar med kaffekvalitet i såväl Peru som Guatemala.  Jag säger inte att det är just COOPs kaffe som ligger där, men att det inte förekommer måste man vara både blind och döv om man hävdar när man dessutom jobbar i kaffebranschen. 

Den andra frågan jag ville ta upp var chipstestet. Chips är en av de saker jag först köper när jag kommer hem. Det ska vara OLW och det ska vara Dill & Gräslök. Det var testets vinnare, bara 9% mättat fett jämfört med Estrellas 45%. Känns skönt! Och ja, en person jag brukar dela chipspåse med när jag är hemma ska känna sig träffad.