Fyraåringar är obetalbara. Ena stunden så jobbiga att man överväger om det inte ändå var en bra idé att auktionera bort barn till lägstbjudande som vi gjorde förr i Sverige. Andra stunden planerar de bröllopet (Ja han ska gifta sig med mig såklart. I Glava i sommar. Alla är bjudna) och filosoferar på hög nivå.
Ikväll blev en våldsamt tillplattad myra som skadades svårt men inte dog, upprinnelsen till en lång diskussion om livet, döden och allt däremellan. Om att reparera myror, och om att inte reparera myror (han matade den med en kall överbliven macdonaldspommes när han insåg att mamma nog hade rätt och den inte skulle gå att reparera. Den ville inte ha. Förstår den. Snacka om usel sista måltid...).
Om att reparera hans haka, och om att de faktiskt reparerade Jesus en gång (hoppsan! det har han inte lärt sig av mig i alla fall). Om att träd dör och människor dör, och om att snön som faller denna vinter inte är samma snö som föll förra året. Och om att sand inte dör.
Jag vill vara sand mamma. För sanden dör inte. Eller en leksak. Eller ett bord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar