Var det mit fel, det som just hände?
Ja, antagligen.
Var det meningen?
Nej, men absolut inte!
Alvar fick ett morgonutbrott, antagligen för att han tillbringade hela gårdagen med sin pappa och hans längtan uttrycks ibland i kramar, ibland i att han ställer till med en scen. Nu satt han i min famn och skrek ömsom att jag skulle bära honom ömsom att jag var dum. Till slut fick jag nog, huvudet värkte, öronen värkte och ingen undsättning kom. Så jag ställde ner honom. På golvet. Med en smäll. Verkligen för att visa att "nu får du gå ner från mitt knä för jag orkar inte med när du beter dig såhär".
Och då händer det. Han tappar balansen. Och far ner i stengolvet med ansiktet före. Blodet sprutar. Alvar skriker. Jag gråter. Kaos, med andra ord.
När jag till slut lyckas få rätsida på mig själv, på ungen och på blodet, så ser jag att det lyckligtvis inte är tänderna, men väl ett stort hack under hakan. Kanske 1,5-2cm långt och lite bredare på mitten.
Samlar mig, börjar tänka. Cookiemamman! Plastikkirurgen! Ringer cookiemamman. Cookiemamman svarar. Cookiemamman lugnar. Vi har åtta timmar på oss. Om det behövs stygn. Man kan också limma. Såja såja, detta fixar vi. Köp en kräm som bedövar lite, lägg på den med medföljande förband, lägg er i sängen och titta på tv, lugna er båda två, klockan 11 tittar jag på honom.
Så nu ligger vi i sängen och väntar på att klockan ska bli 11. Och tänker på det där med skuld.
7 kommentarer:
Jag tycker inte alls det är ditt fel. En olycka som händer så lätt under olika omständigheter. Det kommer att gå jättebra med det där såret.
många kramar till er
tänk att cookiemamman fanns till hands idag! det var absolut INTE ditt fel att han tappade balansen. kram
Det var inte ditt fel att han tappade balansen.
Det var inte ditt fel att du inte orkade lyssna på skrik och gnäll och tjafs en enda minut till.
Det var inte ditt fel att du markerade att det får vara nog, även om du är så förstående att jag blir alldeles mållös.
Däremot var det jäklgt smart att tänka på cookiemamman!
Heja dig!
Kära vännen det är INTE ditt fel. Sådant händer. När Daniel var 6 veckor hade jag honom på axeln, vänder mig om och han slår huvudet i badrumsskåpet. Inget hände, han fick en liten bula... usch vad jag mådde dåligt efteråt. MEN olyckor händer och det är absolut inte ditt fel!
Tänk att du fann dig så snabbt att du ringde cookiemamman! Det var imponerande tycker jag.
Du är världens bästa mamma! Och jag önskar att du och dina tre sötnosar kunde komma hit och leka med mina tre sötnosar (så kunde du och jag dricka campari-juice och fnissa lite istället).
KRAM!!!
Det är absolut inte ditt fel.
Skickar kramar till en underbar mamma.
Jag tycker du verkar ha en ängels tâlamod och det som hände var en olycka. Han kommer inte att bli skadad för resten av livet. Kram.
Alla: KRAM och tack. Ni fattar. Man tar på sig ändå, fast man vet att det var en olycka.
Skicka en kommentar