och jag är en kille som tar saken i egna händer. När mamma snackar gojja på skypen fast jag vill ha honungsvatten, så går jag in i köket, sätter på vattenkokaren, rotar fram en nappflaska, häller i honung, lägger ett papper under så det inte ska bli blött, tar vattenkokaren med det kokheta vattnet och häller halva flaskan full, fyller på med kallvatten från dunken så att jag inte ska bränna mig på tungan och så skruvar jag på korken, skakar om lite så det blandas och så knallar jag ut ur köket cool som en gurka. Som om ingenting hade hänt.
Något säger mig att de små ögonen studerat en viss morfar ett hundratal gånger och lärt sig därav. Men i alla fall. Han kokade vatten själv! Vet inte om jag ska vara skiträdd för allt som kunde ha hänt, eller stolt och nöjd över att han börjar bli självständig. Eller båda.
2 kommentarer:
vet tusan vad som är lämpligast skiträdd eller tokstolt. själv hade jag nog blivit tårögd och stolt men hållt ett lång förmaningstal
Larssons: Ungefär så blev det.
Skicka en kommentar