Jag vet att jag har skrivit detta förr någonstans. Och jag vet att jag också visat min favoritbild förr. Från Stora Gla. En sommarnatt i juli förra året. När vi fick för oss att åka och bada istället för att gå och lägga oss. Solen gick sakta ner och en rodbåt kom glidandes i tystnaden och stillheten. Nils på en klippa, blickandes ut över Värmland där det är som vackrast. Den lille mannen och det stora Gla.
När han lärde sig prata var det 11 som var det största. Allt som var mycket, det var 11. Hur många bullar tror du att du orkar äta? 11! Hur många sånger ska vi sjunga? 11! Hur gammal tror du mamma är? 11!
Och en dag kom den. Kommentaren jag kommer bära med mig i mitt hjärta så länge jag andas.
Mamma. Jag älskar dig 11!
3 kommentarer:
Du måste förstora bilden och rama in den.
Det är nåt speciellt med svenska insjöar. Säger jag som bor vid havet och har sommarhus i Stockholms skärgård. Men jag är ju uppväxt med småländska insjöar!
eastcoastmom: ja jag ska göra något av den bilden. Den är för fin för att inte tittas på dagligen. Insjöar är magiskt om du frågar mig.
Åh, jag fick nästan tårar i ögonen. Vackert beskrivet, & vackert kort
Skicka en kommentar