onsdag 4 februari 2009

Skitdag del 1

Börjar med det minst jobbiga.  Idag fick jag ett telegram. Första gången i mitt liv, visste knappt att det fortfarande fanns. Och blev inte klokare när jag öppnade och läste. Jag har 48 timmar på mig att betala en summa pengar till en advokat vid namn Batscheck, annars kommer han dra mig inför rätta. Enligt den och den paragrafen i den och den lagen. För att min bil, Volvon bla bla bla har varit inblandad i en krock på gatan bla bla. 

Det tog ganska lång tid för bitarna att falla på plats. Eller i alla fall att börja falla alls. Först fattade jag Ing En Ting. Sist jag krockade var ju när jag blev påkörd av den där tysken när.... något barn skulle fylla år... vänta nu... Eftersom jag skrivit ner den rätt bisarra händelsen så letade jag rätt på den, kollade datum och javisst. Den incidenten åsyftades. För att ni ska förstå hur förvånad jag blev ger jag er här historien  sin helhet:

"Hattar som en skållad bäver genom stan mellan födelsedagskalasplanerande, allmänt hämta-lämna barn och hustruuppdrag. När jag är två kvarter hemifrån och hungrig som en ulv så kommer ett ägg och kör på mig. A och jag hade bälten och det gick helt bra, men bilen blev lite mos. Och det tog TIIIIID som jag absolut inte hade. Ringde och pep för mannen och han befann sig mitt i ett Viktigt Möte, men lovade hjälpa. Till saken hör att de han möttes med var Viktiga Människor med lite annat säkerhetstänk än vad vi har. 
Plötsligt ser jag en bulldoozer till bil rulla upp och ut kliver mannen (tre äpplen hög som han är) med tre pappa-jag-vill-ha-en-italienare-liknande livvakter med Ray Bans stora som tefat och walkie talkies i högsta hugg. Killen som körde på mig blev rätt spak kan jag meddela. Och jag höll på att skratta på mig. 
Livvakterna visade sig tillhöra Colombias förre utrikesminister. Men lånades snällt ut till oss som krockkuddar Sedan tog det ca 2 timmar innan flera olika poliser skrivit ner historien och vi kunde åka. Tur att bilen går att köra med för på onsdag åker mannen bort i två veckor.Nu ska jag till doktorn och sedan på coctail med nye presidenten - som för övrigt har två bröder som bor i Sverige!"

Det var alltså jag som blev påkörd bakifrån av en man som skulle köra om mig, trots att jag blinkade vänster, och mycket riktigt svängde vänster. Han körde alltså in i min vänstra framsida när jag svängde samtidigt som han kom körande bakifrån. Vi snackar 21 april 2008. Nästan ett år senare kommer alltså telegrammet. Och faktum kvarstår: hur man än vrider och vänder på det hela kan det inte ha varit mitt fel. Om jag inte backandes, hoppandes i sidled snett vänster bakåt mitt i svängen... äsch, ni fattar. Det kan inte vara så. Om man inte lever i ett land där allt går att köpa för pengar. 

Om jag haft outsinligt med tid/energi/kraft/stålar/whatever kanske jag skulle kunnat låta denna historia roa mig ett tag och rest med i korruptionens alla moment 22. Men. jag. orkar. inte. Jag hinner inte, jag är gräsänka och skitstressad och har tusen andra problem just nu.
48 timmar, och klockan tickar. Såhär trött ser jag ut. Såhär trött är jag. Och jag googlar på biljetter till Sverige. Enkel resa.

5 kommentarer:

TinTin sa...

Hundramiljoners miljoners krmar till dig. Kanske de där pappa-jag-vill-ha-en-italienarkilarna komma farande igen och lösa problemet med bilkörarfjanten.
Uschan, tycker synd om dig!

malin2 sa...

Fy och usch vännen.
Kram!

Cei sa...

Usch vad jag tycker synd om dig just nu! Ibland blir livet en övermäktigt och jag förstår om du vrider utan och innan och värderar och omvärderar vad du gör.
Det är minsann ingen lätt livsväg du valt och vid såna här dagar vill det till att man orkar och hittar energi ur en redan urvriden trasa.
Jag tänker på dig och hoppas du hittar en lösning i det korumperade samhället där allting tar tid och aldrig är som man tror.
KRAM
Anna a.k.a. Cei

Solrosfrö sa...

Usch, vad säger man... Kram!

Sofia sa...

Alla: Tack!