Hurra vi ska på bröllop!

Jag vet inte om det är utlandssvenskheten som slår till men jag har lyckats uppbåda ett engagemang över denna förlovning som förvånar även mig själv.  När jag var yngre var jag militant anti-monark, och i grund och botten tycker jag ju fortfrande att monarki är förkastligt och överspelat. Det är väldigt dubbelt tycker jag, även om jag numera inser pr-värdet av att ha ett kungahus. Här i Paraguay ser man ofta bilder på våra prinsessor i helgernas skvallerbilagor och många har full koll på vad de heter och vad de har för sig. 

Jag gläds dock åt att kungen följer sitt valspråk och låter Victoria få sin man av folket. Hon stod ju Sigvard väldigt nära, och har säkert samtalat med honom om det pris han fick betala för att han följde sitt hjärta och inte konventionerna. När jag var yngre och slet för brödfödan på Nationalmuseums restaurang fick jag vid ett tillfälle servera Kronprinsessan då hon var där i samband med utställningen om Sigvard Bernadotte. Det var på den tiden då hon inte var frisk, och hon beställde gröna salladsblad med olivolja och vinäger "vid sidan av".  Idag ser hon både frisk och stark ut, och säger att hon känner sig trygg med Daniel.

Har också skrattat mycket idag när jag läst olika artiklar om denna historiska händelse, till exempel när en hovexpert tyckte att Daniel kunde vara en tillgång vid invigning av sporthallar,när det spekulerades i att han kanske skulle få titeln Hertigen av Ockelbo, eller när jag via min hackiga uppkoppling lyckades se lite av de uppstyltade tillkännagivandet - man undrar ju om de inte på dessa sju år kunnat försöka lära sig utantill vad de skulle säga. Och den som alltid aktuella frågan: När ska Drottningen lära sig svenska? 

Det är ett skådespel, och kanske just vad vi behöver i dessa kristider. Men jag tänker också på alla de tusentals människor som blivit varslade och står inför att förlora sina jobb, och anar att det känns som ett hån när nyheterna om deras framtid drunknar i förlovningsyra. Skådespel, ja. Men folket behöver bröd också. 

PS: Till Nils, Camilo och Alvar - om ni någonsin utsätter mig för den cirkus som Daniel utsätter sina föräldrar för så säger jag upp mig. Bara så att ni vet!