fredag 13 februari 2009

Nu ska jag prata vikt

och för att göra det tar jag hjälp av igelkotten, som är en trevlig prick. Nej, vi känner inte varandra och har aldrig träffats, men hon är en smart kvinna i sina bästa år som jobbar som lokalt barn/ungdomsombud med frågor som rör mobbning, demokrati, spridning av barnkonventionen, och i synnerhet - om jag fattat det rätt - frågor som rör ungdomar och Internet, som mobbning på Internet tex. Och så har hon en fin blogg. Och en fin hund. 

Men förutom allt detta så har hon gjort sig av med ca 1/3 av hela sig de senaste två åren. Hatten av för Sara alltså! Vid ett tillfälle skrev hon att det delvis var de veckovisa redovisningen av viktstatusen på hennes blogg som gjorde att hon orkade kämpa på, så jag tänkte att jag tar och härmar henne. Tar över staFETTpinnen (gud så kasst) helt enkelt, för Sara har nämligen gått i mål. 

Hon har tusentals läsare, medan jag skriver för närmast sörjande, men det kanske blir en sporre för mig med nu när jag ska lägga ut mina resultat till allmän beskådan. Det är ju trots allt ni som läser här som kommer att träffa mig och dras med mig livet ut i alla fall :)

Jag har redan gått ner 15 kilo, men om man ska vara snäll mot sig själv, sin rygg, sina knän och sina inre organ, så är det inte sunt att släpa på så många extra kilon som jag gör. Alltså:

Fredagen den 13 februari
Viktstatus: 15 (alltså så många kilon jag vill gå ner)
Kvar till delmål 1: 3.4 kg 
Kvar till delmål 2: 11.4 kg (då går jag in i det som enligt BMI är normalvikt)
Veckans motion: Nada
Jag råkade: Inte så mycket faktiskt. I synnerhet inte med tanke på att jag faktiskt fyllde år.

4 kommentarer:

Sara sa...

Det var mitt mål också - ett bmi som säger "normal" ;)

Jag ska hålla koll här, så du känner dig asapiskad - hurra för dig - och när man fyller år så måste man råka!

Kram kram
hedgehog-sara

Sofia sa...

Hedgehog-sara: tack för spanking, det kommer behövas framöver men jag känner mig taggad som en igelkott inför uppgiften :) Kram!

Svensk chekchouka sa...

lycka till, det är vitigt att inte känna sig ensam när man kämpar för nât.
Kram
ex p- ullis

Sofia sa...

Chekchouka: Kram på dig, med vänner som du och de andra galenpannorna är man aldrig ensam :)