lördag 31 januari 2009

Levande Historia

Pratade med pappa om Ingo, och frågade om han minns matchen. Pappa är en lite hemlig man, som alla som träffat honom vet. Han pratar inte i onödan, men har varit med om väldigt mycket under sina 76 levnadsår.

Pappa är född 1932, samma år som Ingo för övrigt, och är nummer sju i en syskonskara på åtta; Bosse, Berne, Rolf, Alf, Arne, Åke, Gerd och Gun. Han växte upp på Vidöåsen på Hammarö utanför Karlstad, och de levde ett gott och lyckligt liv med mycket kärlek, knotiga äppelträd i den gamla uppväxta trädgården och älven på replängds avstånd som lekpark - men ganska ont om pengar. Pappa har gått åtta år i Folkskola, är inte konfirmerad och började jobba som springpojke på Alhlmarks, där han så småningom avancerade till speditör, och fick sparken efter över 45 år inom samma företag år 1995 när Sverige gick med i EU - tre år innan han skulle gått i pension. 
När Ingo mötte Floyd sommaren 1959 var pappa 26 år gammal, och de hade ingen TV utan han följde matchen via radio. Antagligen inte samma apparat runt vilken familjen satt samlad och lyssnade på Hitlers tal, livrädda att invasionen skulle komma även till Sverige, men jag har förstått på pappas berättelser från sin barndom att radion var central i familjen. 
Men när jag frågar honom om Ingo så är det inte främst matchen mot Floyd som pappa vill prata om. Istället kommer en annan händelse upp och det är matchen mellan Ingo och Eddie Machen året innan på Nya Ullevi, som pappa såg live! Han berättar att det var 50.000 människor i publiken, och Expressen sålde dagen efter matchen en upplaga av 700.000 tidningar, vilket för den tiden var helt enormt. Pappa har tidningen kvar.
Pappa spelade fotboll i Korpenlaget Koppartrans, som var oljebolagens korplag, eftersom han jobbade på Ahlmarks. De åkte buss till Göteborg för att spela en korpmatch, och passade på att se matchen då Ingo slog ut Machen och grusade dennes planer på att vinna VM. Pappa berättar att han mötte Machen i en korridor när han lämnade arenan, och att han var röd i ansiktet och grät.

2 kommentarer:

malin2 sa...

Sofia, det är underbart att läsa.

Sofia sa...

Malin2: Ja, det är bra att skriva ner sådant. Borde göra det oftare.