Det är en av frågorna som ställs i Lennart Hellsings nya barnbok Lillebror och natten. Idag fyller han 90 år och det tycker jag är värt att fira. Boken tar upp frågan om mörkerrädsla, och den åker rakt upp på familjens önskelista.
DN publicerade en fin intervju med Hellsing tidigare i maj och redan i inledningen blir det alldeles varmt i kroppen :
Vi har med oss gula och rosa bakelser när vi kommer på besök.
- Kaffe och konjak? frågar Lennart Hellsing, tar emot kartongen och går ut i köket.
Lennart Hellsing måste vara vara väldigt modern tänker jag. Han fyller 90 år, och han har en fantastiskt fin och Hellsingsk hemsida: hellsingland.se
Där kan man bland annat se vidosnutar där han själv sjunger sina tonsatta rim och dikter. Mest känd är antagligen Krakel Spektakel, men vår favorit är den korta men slagkraftiga Dinkeli dunkeli doja.
Bara det faktum att Stig Lindberg illustrerat flera av hans verk gör att böckerns känns som konstverk i sig. Och ämnet konst ligger poeten Hellsing varmt om hjärtat. Hans mest citerade fras lyder:
"All pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk"
När jag var liten brukade jag sjunga en av hans visor med stor entusiasm:
Det var så roligt jag måste skratta
Det kom en trekantig gubbe in.
Han hade träskor och näverjacka
Och hatten kantad med korvaskinn.
Han satte sig på en pall i köket
Och drog ur fickan sitt munspel opp
Och börja spela så allting dansa
Med skrim och skrammel och tjo och hopp
Det var så roligt jag måste skratta
Det gick en spelande gubbe ut
Och allting dansade bort med honom
Så hela köket blev tomt tillslut.
Det var så länge sen som det hände
Men jag blev sittande där jag var.
Först blev jag morfar, så blev jag farfar
Så blev jag farfarsfar farfars – far
Grattis på nittioårsdagen!
1 kommentar:
Lennart Hellsing är helt fantastisk! Och Dinkeli Dunkeli Doja och resten av Kakel Speaktakel CD:n är fantastisk!
Hoppas att ni kommit fram i ett stycke. Jag är ledsen att jag inte är på centralen och är behjälplig.
Skicka en kommentar