Det var en gång en tavla

Första gången jag såg Carl Gustaf Hellqvists gigantiska målning "Valdemar Atterdag brandskattar Visby" från 1882, så blev jag helt golvad. Kanske av det faktum att den var så stor. Och full av detaljer. Jag hade sett den reproducerad i otaliga historieböcker, och väntade mig en... tavla. Plötsligt stod jag framför en väggmålning, vars mått jag inte lyckas hitta med hjälp av google, men jag uppskattar den till 2 x 4 meter. Den hänger idag på Nationalmuseum, men då jag såg den första gången fanns den i Visby. Möjligtvis en reproduktion, för att flytta den måste vara ett mardrömsprojekt. 

Det finns mycket att säga om målningen. Jag köpte en affisch som jag ramade in och hängde på väggen i min studentlya. Jag vet inte hur många timmar jag sammanlagt tittat fascinerat på alla detaljer. En persom som också sögs in i målningen är Selma Lagerlöf, som i Osynliga länkar (1804) beskriver hur det var då hon såg Valdemar Atterdag brandskattar Visby och vad det satte igång för tankar hos henne. 

På wikipedia kan man läsa att konstnären har tagit sig stora friheter med den historiska bakgrunden. Den danske kungen Valdemar Atterdag var bara 40 år men framställs på tavlan som en åldrad gubbe med ett långt skägg som inte bars på 1300-talet Mannen till höger ska uppenbarligen föreställa en jude trots att det inte fanns några sådana i Visby på medeltiden. Modern i bildens mitt har håret utslaget, något som knappast var tänkbart för en gift kvinna vid tiden. På bilden syns också en tax trots att den hundrasen inte avlades förrän på 1500-talet.

Huset näst längst längst till vänster har samma typ av trappgavel som Gamla apoteket i Visby, detta ligger dock vid Strandgatan och inte vid Stora torget som målningen antas föreställa. Byggnaderna till höger i bilden förekom endast i Tyskland under tidsepoken.