En bok jag ska klämma på när jag kommer hem är Fem gånger mer kärlek av psykologen Martin Forster. Läste om honom i DN och sedan var han överallt; i tidningar, på radion och på Bokus.
Jag försöker fokusera på att det inte ska vara så gnälligt och så skälligt, och mina barn får höra till förbannelse hur fina de är och hur mycket jag älskar dem. Men är det nog? Hur ska man veta?
En dag när Alvar var runt tre år, och som allra trotsigast, så hävde jag ur mig något mycket dumt. Jag hade försökt med allt, men tålamodet tog slut och jag sjönk till en trotsig treårings nivå.
"Fy vad jag tycker att du är jobbig nu Alvar!" sa jag, varpå han kom av sig i sin trots, tystnade, tänkte efter, och sa med bestämd röst: "Jag är inte jobbig, jag är FIN!"
Jodå, han vet tänkte jag då. Han vet att han är älskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar