Under askan glimmar glöden

När jag läste historia så lyssnade jag mycket på Ulf Lundell. Hans skiva Längre inåt landet var min cykelmusik när jag trampade de åtta kilometrarna enkel väg till mitt lärosäte. Satte iTunes på random och plötsligt var den där. Låten jag älskade för femton år sedan. Nu fick den en helt annan mening, jag hör något helt annat. Vis av livet så får orden en annan innebörd. Men den griper tag i mig precis som där och då på min cykel över Gubbholmen för femton år sedan. 

Jag har förlorat alla visioner

Dom ligger gömda under... jag vet inte vad

Jag har lockats bort av främmannde toner

Men bara hamnat i ännu nån stad

Jag har druckit på krogar och i parker

Jag har sjungit livets lov

Jag har sett henne försvinna i natten

Jag vakade när hon sov

 

Jag har snott mej efter lyckan

Som en galen hund efter svansen

Jag har fallit ner på knä i skymundan

Och gått mot fronten

Med den vassaste lansen

Jag har legat under bord som ett kräk

Och slängts ut i vinterns natt

Jag har sett årstider jaga varandra

Och allt jag vet det är att

 

Under askan glimmar glöden

I all vilsenhet

Finns vägar bort från döden

I alla nederlag

Finns hopp för bittra öden

Nu vill jag se dig le igen

Snart kan du nog se igen

Bara du torkar dina tårar

 

Jag har gett mej åt drömmar och melankoli

Och vaknat up naken i gruset

Jag har skrikit efter frälsning

Jag har sjunkit ner i apati

Jag har hört bruset

Av ett bortglömt hav

Som ingen längre kan hitta

Där på dess stränder

Där vill jag sitta

 

Jag har sökt ibland molnen

Jag har offrat mitt blod på heliga stenar

Jag har gömt mig på billiga hotel

Och försökt bli av med det

Som allting försenar

Men en morgon var jag ute igen

På jakt efter en vän

Och jag såg som enda vinning

En kyss på din tinning

 

Under askan glimmar glöden

I all vilsenhet

Finns vägar bort från döden

I alla nederlag

Finns hopp för bittra öden

Nu vill jag se dig le igen

Snart kan du nog se igen

Bara du torkar dina tårar

 

Snart skall gryningen komma

Och välva sitt ljus här över stan

Och vi ska se det som skrivet

Allt det vi lät försvinna i hästens man

När den sprängde bort över fälten

Fri från svekets hand

Snart dundrar hans hovar fram

Längs det glömda havets strand

 

Under askan glimmar glöden

I all vilsenhet

Finns vägar bort från döden

I alla nederlag

Finns hopp för bittra öden

Nu vill jag se dig le igen

Snart kan du nog se igen

Bara du torkar dina tårar