Mimers brunn

Ett tyg som fick mig att tvärstanna sist jag vandrade genom Karlstad var Mimers brunn av smarta och formsäkra Sara Berner, som kommer från Karlstad och syns allt oftare i designsammanhang. Det är svårt att se alla detaljer på en så liten bild, men det är helt fantastiskt. Förutom på Värmlands Hemslöjd i Karlstad, så finns det att klicka hem här.

Yes!

Hittade just min nya tekanna som jag ju måste köpa eftersom någon haft sönder min gamla. Avsändare? Marimekko såklart, som går från klarhet till klarhet enligt mig. De har funnits i hela mitt liv och blir bara bättre och bättre. Hittar inte produkterna i någon svnsk webbshop, men mer information finns här.

Jag ljuger inte

när jag säger att det är kallt även inomhus. Idag var det mössa på. Måste fixa en plåt under kakelugnen så att sotaren kan komma tillbaka och häva eldningsförbudet. Nu!
Update: Det är inte min nya frisyr ni ser utan en pälsmössa!

Läste inte en bok...

Nä, jag har såklart inte läst Ladies de senaste 7 månaderna. Jag har inte läst den alls. Detta var ett klassiskt exempel på en bok man tror ska handla om något och så handlar den om något helt annat. Ointressant dessutom, eller i alla fall inte som man tänkt sig. Jag ska skärpa mig och uppdatera vad jag läsar lite oftare. Lagom tills jag ska börja jobba och inte hinna läsa alls.

Med ögon känsliga för grönt

Som jag sagt tidigare, allt jag klämmer på är grönt numera. Jag är inne i en grön fas, och vad en färganalytiker skulle säga att det beror på kanske vi ska låta bli att undersöka. Men så är det. Får man önska sig muminburkar trots att man sedan länge passerat 10-årsstrecket? Antar det eftersom man får önska sig muggar.

Saffran inte bara gult som guld

Idag kunde man läsa i diverse tidningar om något som jag upptäckte samma vecka vi kom till Sverige i somras, nämligen att saffran har ökat dramatiskt i pris sedan förra året. På mitt lokala ICA kostar en påse 40kr. Givetvis kommer vi baka med saffran hela vintern i alla fall, men jag funderar på om det är snålt eller klokt att be R skicka de 10 kuvert saffran som jag har sparat på till denna jul.

Tantvarning?

Kan man ha en sånhär utan att skämmas? Min dator går inte ner i den ryggsäck jag redan har. Vet någon en snyggare variant? PS: Dissa den inte helt obarmhärtigt tack då jag redan äger handväskan i samma serie :)

Om att leva utan TV

Ja, vi har ju de facto ingen tv så hon fick ge sig, som ringde och ville klämma mig på tv-avgift för någon vecka sedan. Men hon körde med hårda argument, bland annat "rent statistiskt så har du TV". Det var rätt kul. Dessutom var det Nils som svarade, och det tog hon också upp: "hur gammal var han som svarade? Ni har alltså tre små barn men ingen TV?"

Barnen slutar 17.00. Två kvällar har de gympa, då kommer vi hem vid 18.30-19. De gör läxor, leker lite, hjälper till med maten, vi äter, kanske läser vi en saga, det är pj och borsta tänder och läggdags. Målet är att alla ligger i sängen 20.00, det blir oftast någon halvtimme senare. När skulle vi hinna titta på TV? På morgonen? Glöm! När jag lagar mat? De hjälper gärna till, eller läser läxor, leker med lego eller något annat. Om jag då skulle låta ett läxlöst barn titta på TV under den halvtimmen-timmen så kan jag garantera att jag skulle köpa mig ett fett problem med det barnet som i dagsläget gör sin läxa utan tjat från min sida. "Varför ska jag göra läxor när A får titta på TV?" På helgen hinner vi inte, vi har så mycket annat för oss. Inte vet jag, men jag fattar inte hur vi skulle få ihop det.

När hinner folk titta på TV?

Till tomten

Denna dörrmatta finns på Gysinge byggnadsvård, gärna under en gran nära mig. Tack.

Loppis

Kaffe i fin kopp, loppisfynd. Samma kläder som igår, dvs fleecetröja, utanpå denden enda stora varma tröjan jag har, samt sjal i alpaca-ull. Och ja, jag fryser ändå.

Kåseri

Av Hanna Hellquist från Karlstad i dagens DN. Hittade ingen share-funktion, och blogger har gjort om sig utan att förvarna så nu kan jag inte länka heller. Klipper in hela kåseriet av den anledningen.


I den värmländska grovfarstun


Det är mycket viktigt för oss alla att ringa in folk och företeelser, att hitta den största olikheten mellan oss, att dra den stora gränsen, dela in och rada upp. När jag blir presenterad i medierna så är det första adjektivet alltid värmländsk och jag har väl ingenting emot det egentligen, inte så mycket alls. Men det är intressant. Som om Värmland vore ett mer signifikativt landskap än något annat. Säg Östergötland.

Jag var i Värmland i helgen. Det var svinkallt. På Konsum i Edsvalla bestämde jag mig för att det nog var bäst att jag köpte med mig lite ved ut till stugan. De hade ingen ved på Konsum i Edsvalla, men i kön stod en hjälpsam dam som hänvisade mig till en stuga långt ut i Värmlandsskogen, en stuga där det bodde en man som sålde ved. Roland.

Jag åker till Roland. Jag knackar på och en kvinna öppnar dörren, efter mycket om och men och hyssjande med hunden och dörren på halvglänt för att kolla om jag är hundrädd. Det är jag inte. Jag är ju från Värmland. Hon håller en stor dreverhanne i koppel. För er som inte är från Värmland – en drever är en stor, kortbent hund som används vid rådjursjakt, bland annat. Dreverhannen i fråga gillar folk, men det är inte alltid som folk gillar honom. Så kvinnan håller honom kopplad.

Kom in, kom in, det är inga problem.

Ursäkta att jag stör er på fredagskvällen, säger jag automatiskt, bara för att det hör till. Jag vet ju att det inte gör någonting. Men man säger så om man har lite vett i kroppen. Vilket man har om man är från Värmland.

Stugan är inredd i furu. Furuväggar och furumöbler. Hunden går efter mig. Det luktar så tryggt som det någonsin kan i ett hem, jag blir misstänksam om jag inte känner någon lukt alls, jag blir ännu mer misstänksam om det luktar alldeles nystädat. Här luktar det mat och hund och gamla jägarkläder som aldrig tvättas. Här finns det en grovfarstu med stora stövlar och orange luddiga jackor. Det är svarta handavtryck på väggen och det osar från jackor och stövlar och smuts, och jag känner igen lukten för jag är från Värmland.

Jag är värmländska. Jag är född i Karlstad. Sommarstuga i Grums. Men vad har det med mig att göra? Med det jag gör? Antagligen allting. Mina fem minuter i furupalatset med den där dreverhannen sammanfattar hela min personlighet.
---
Kåseri från dagens Namn & nytt

Dagens

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att fullständigt lacka ur på Landstinget och hela den svenska vårdapparaten. Man måste vara frisk (så att man orkar bråka) och helst miljonär eller i alla fall arbetslös så att man har hela dagen på sig att sitta i telefonköer, ringa gång på gång till de avdelningar som inte har ett kösystem på telefonerna, och tålamod med de läkare eller avdelningar som uppger fel tider på hemsidan så att man missar telefontiden av den anledningen.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att leta efter försvunna saker. Jag har ett ganska rörigt hem i andras ögon, men det betyder att det är rörigt för mig. Jag slarvar ytterst sällan bort något och har bra koll på var mina saker är. När R, som är ordningsfascist, var här for han runt som en yr höna och "ordnade" sådant som han tyckte fanns på fel ställe. Med resultat att jag nu letar febrilt efter en massa saker som bytt plats. Och när man frågar honom var han har lagt det vadderade kuvertet som är 15x15 cm stort och har en Nordea-logga och innehåller den lilla sladden till min bankdosa så att jag ska kunna använda min e-legitimation, så har han såklart ingen aaaaaaaaaning om vad man pratar om. Fan. Vilken sjuk dag det har varit.

Kommentera mera

Har tydligen haft något konstigt ikryssat som gjort att läsarna av Mysingebloggen fullkomligen rasat mot att de inte kunnat kommentera (ja jag är ironisk, det är två personer som sagt att de inte kunnat lämna kommentarer). Men nu så. Fritt fram för alla att kommentera så mycket man vill, hinner och orkar.

Hittat två potentiella julbord

Knusesunds Herrgård är det ena...

... och Krokstad Herrgård det andra.

Båda ligger ca 5 mil bort. Knusesund är en hundring billigare än Krokstad per person, men den undre ger mig mer julvibbar. Kanske för att hemsidan är snyggare gjord? Där ser man hur viktigt det är att kommunicera rätt. Jag är alltså spontant beedd att lägga en tusenlapp mer (vi är många) utan att ens veta hur maten är på något av ställena, för att det ena stället lyckades bättre i sin marknadsföring.

Vilket ställe skulle ni ha valt?

Julklappstips

Fick tips om detta spel, som bygger lite på samma princip som master mind, fast man kan spela fyra spelare. Har googlat lite men kan inte hitta det i någon svensk webbshop. Ska leta på leksaksaffärer, men om någon ser det, eller redan vet var det finns att köpa, kan ni väl hojta till?

Samtalet jag väntat på, och som gick ungefär såhär, kom för några dagar sedan:

Pryl från förr

Detta spelet kom upp när jag diskuterade med en vän som sökte just ett Super Master Mind från 1975. Jag hade inte sänt spelet en tanke sedan jag var kanske 10 år, så när hon länkade så kom en massa minnen upp. Jag spelade en hel del master mind när jag var liten, just detta spel hon länkade till med det stiliga paret på asken och allt, och jag kan tänka mig minst två grabbar som snabbt skulle bli beroende. Oddsen på att det fortfarande ligger i någon av mammas lådor... ja, vi lär nog sitta här och spela innan helgen är över om jag uttrycker mig så. Och det lär ju vara komplett med tanke på hur lillgammal och ordningsam jag var.

Julbord?

Vi ska äta julbord i december, någon som har tips på ett bra? Helst i Värmland.

Anti julklappstips

Denna bok kommer garanterat - eller kanske jag skulle säga förhoppningsvis - inte ligga under vår gran. Även om jag tycker att Magdalena Ribbing är rätt cool när hon ger svar på tal i sin blogg, som är dn:s absolut populäraste, så går gränsen vid etikettböcker för barn. Faktiskt.

Julklappstips

Dunderlund älskar sin traktor och gillar Rökt Fläsk på Hårt Bröd. Men vilken är hans bästa bokstav? Det har han inte ens tänkt på - inte förrän en vacker dag då han träffar flickan Frida. Hon vet mycket. Nästan allt. Och mest om bokstäver.

Ännu ett julklappstips från samma geniala Åsa Lind för de mindre barnen. Känns som en given bok till Camilo. Och kanske till någon annan mig närstående människa på ca 120 cm över havet.

Julklappstips

Om man känner en ung person som man ska ge en julklapp, skulle jag slå ett slag för denna bok som just har kommit ut och finns att klicka hem här eller där. Den lanseras som en ungdomsbok, så det är inget för mina barn än, men Åsa Lind, som skrivit vår favorit Sandvargen, är en underbar och smart berättare och jag vågar rekommendera den utan att ens ha bläddrat i den. Den beskrivs som en blandning mellan Sofies värld och Tordyveln flyger i skymningen. Bara en sån sak.

71 dagar

kvar till julafton. Och jag har gjort ett schema för allt som ska fixas. Bara snön som fattas.

Varför fotar jag inte längre?

Vet inte om någon tänkt på att det inte är så mycket bilder tagna av mig härinne längre. Det har i alla fall med en teknisk härdsmälta att göra. Min hårddisk på datorn är full. Igen. Jag hittar inget bra sätt att hantera min digitala massa. Så när mitt minneskort i kameran är fullt, och fler bilder inte ryms på datorn, så löser jag set på mitt eget kortsiktiga vis: jag investerar i ett nytt minneskort. Nu har jag fyra. Som är fulla. Med bilder från halva sommaren och framåt. ca 3000 bilder. Som jag inte kan tanka ner. Och fler kort kan jag inte ta. Såhär kan vi inte ha det. Ska det bli dagens projekt, kanske?

Om livet som är gott

Höstens löv har samma färger som min tröja. Solens strålar värmer. Jag ser det, finns mitt i det. Och jag är medveten om hur bra jag har det. Tack! Tänk att det ändå blev såhär. Jag är så tacksam. Att jag får vara med.

På måndag börjar allvaret

Fast det har redan börjat egentligen. Sitter hemma och förbereder mig så gott det går på nästa fas i livet. Måndag börjar jag jobba, och det ska bli till 90% kul, men också till viss del läskigt. Hur ska jag få till logistiken? Hur ska jag hinna jobba heltid när jag till exempel en dag som denna fortfarande sitter i pj klockan 12.30? Hur ska jag övervinna mitt sargade självförtroende, jante och allt det där andra som smyger sig på när man inte varit anställd på ganska länge?

Vi bakar själva istället

Riddarbageriets Pepparkakor

600 g - 10 dl vetemjöl
300 g - 3,5 dl socker
250 g smör
1,25 dl vispgrädde
125 g - 1 dl mörk sirap
7 g - 1 tsk bikarbonat
7 g - 1 msk kanel
7 g - 1 msk ingefära
4 g - 1 tsk nejlikor
4 g - 1 tsk kardemumma
4 g - 1 tsk pomerans

1. Blanda samtliga ingredienser till en smidig deg. Använder du hela kryddor, mixar du dem först och tillsätter sen den rätt mängd.
2. Dela degen i 2 bitar, rulla ihop och platta till. Stoppa dem i varsin plastpåse, knyt ihop och låt den ligga i kylen minst en vecka, gärna 2.
3. Ta ut en påse i taget och knåda degen smidig.
4. Sätt ugnen på 170 grader. Kavla ut och lägg på bakplåtspapper.
5. Baka av tills pepparkakorna fått ordentlig färg.

Nja

Köpte pepparkakor med björnbärssmak, men det smakade mest sött och konstgjort. Tänkte att det inte skulle kännas som att man tjuvstartade julen om man tog några med smak, men jag gör nog en tumme ner.

Åker bort i några dagar

för att fira en vän som fyller år. Kanske kommer jag åt en dator, kanske inte.

Tack för idag! Jag lägger mig och somnar med ett leende.

Handens fem fingrar

Jag känner dig
Jag känner dig så väl
Dina fasor, dina våndor
Finns också i min själ
Du är mitt kött och blod
Du är ett dyrbart namn
Och min kärlek
Utan villkor
Jag gör vad jag kan
Så stor och stark på dagen
Men så liten mitt i natten
När ingen ser, när ingen vet
Kommer gråten mitt i skratten

Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är Polstjärnan bak molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dig till ro

Stort är mörkret nu
Månen är itu
Men det är natten
som gör dagen ljus
Och mitt ljus är du
På denna jorderund
Finns här ingen ann
Som kan ge mig sån förtvivlan
Och som är lika sann
Du blir rädd för dina skuggor
Alla hot som aldrig når dig
Jag skall sjunga dig ett löfte
Jag vet att du förstår mig

Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är Polstjärnan bak molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dig till ro

Om du tänker dig den skogsväg vi
vandrar ibland
Vik vid stigen, ner till vattnet
Din hand är i min hand
Det sägs att långt där nere i djupet
På botten av den sjön
Finns en silverskatt som glimmar
Och den är din i natt, så slumra
in och dröm

Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är Polstjärnan bak molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dig till ro

Rikedom

när den är som störst. Livet är fint.

YES!

Bit efter bit faller livet på plats. Jag har fått jobb. Och inte bara ett jobb som ger mat på bordet, utan ett jobb som jag faktiskt verkligen vill ha och som jag tror att jag är lämpad för. Livet är gott!

Hurra för Nils!

Idag är ingen vanlig dag, för det är Nils namnsdag! När jag var liten så var namnsdagarna heliga och firades med pompa. Som enda barnet så kan man inte säga att min uppväxt kantades av kalas, som den ju gör för mina barn som alltd har någon bror, mamma eller morfar som fyller år, så då gällde det att ta alla tillfällen som stod till buds. Så idag tänker jag baka något gott och fira det stora namnsdagsbarnet med när han kommer hem.

Grattis till alla världens Nilsar!

Och när vi ändå är inne på saker jag vill ha

så kan jag ju nämna att någon hade sönder min tekanna igår. Och det var inte jag. Men i alla fall, det var en Höganäskanna som var mer än 10 år gammal så det får väl anses vara OK. Men vad ska jag ha nu då? Förbannar att jag var dumsnål förra sommaren då jag hittade denna klassiker på halva priset men lät den stå kvar. Ska jag bita i sura äpplet och köpa den till ordinarie pris nu? Eller finns det någon ännu finare?

OK då, bara en till

för att jag glömde att länka till den här roliga sidan som jag tror har störst utbud i Sverige på muminmuggar. Detta är julmuggen -09. Tack, gärna den med.

Och till mamma kan gärna denna få komma

Säsongsmugg för hösten-09. Gärna, tack.

Inte just denna

men ungefär allt annat som finns med mumintrollet på fick lilla A på sin femårsdag. Det är lätt att ryckas med i ivern. Dels älskar jag själv mumintrollen. Dels är jag så glad att han är hooked på mumin och inte spindelmannen. Om man handlar barnkläder för 300kr på Lindex får man köpa den fina brickan för 49 istället för 149 eller vad det nu var. Jag sätter mig på fingrarna ety garderoberna sprängs snart.

Kom av mig lite

men det var nog den berömda urblåsta ballongen. Barnens pappa var här, det har firats femårskalas i dagarna tre, vi har skolat in på dagis och fritids och så lite tragiska händelser i min närmaste bekantskapskrets ovanpå det.

Men nu hoppas jag vara tillbaks på banan igen.

Ser man på

Till dig min vän, du som är i mina tankar idag

Kvällsböna

Har du nôn skog i din himmel, du Gud.

Te gå i en finen kväll.

En tocken där gammel skog, du vet

mä smörsôpp å kantarell, mä smörsôpp å kantarell.

Vi hörd fôll ôm gröna änger, ôm söer mä vita ull.

Musik ifrå harpas stränger å gater gjord uttå gull.

Men ja skull nock inte trives mä dä där, du Gud,

Du vet ja ä blyg å rädd.

Dä låter sö fint på nô vis, du Gud

å ja ä int tocken klädd, å ja ä int tocken klädd.

Kanske du tycker ja tarjer å fråger men dä här ä noga för mej.

Fast slepper ja unna ellbrann å plåger ska ja ta't sôm dä ä ôpp när dej.

Men har du en skog i nôn utkant, du Gud

vill ja gå där i ensamhet

å ly på en bäck å på fôggelsang

när dej, i all evighet, när dej, i all evighet.

Gunnar Ene

Nästa gång testar jag detta

Plommonmarmelad med ingefära

500g plommon

en bit ingefära

2dl syltsocker

1 Dela plommonen och kärna ur dem. Skala och finhacka inge-färan.
2 Lägg plommon och ingefära i en kastrull.
3 Koka upp och låt sjuda under lock i cirka 15 minuter tills plommonen kokat sönder.
4 Höj värmen, häll i syltsockret och koka kraftigt ytterligare 2–3 minuter. Skumma noga.
5 Tag av kastrullen och låt stå en stund. Rör om då och då.
6 Häll upp på rena burkar.
7 Låt gärna marmeladen stå i kylskåpet i några dagar innan du smakar.

Plommonmarmelad

Dock utan mandlar gjorde vi idag. 5 liter=3kg=massa marmelad. Följde ungefär detta receptet.

3kg plommon

6 dl vatten

1kg syltsocker (ska vara mer men jag vill inte ha så sött)

Tillagning

Till ca 4 kg plommonmarmelad, ta 3 kg plommon och knappt 6 dl vatten (eller så lite som möjligt utan att det bränns vid). Låt sjuda långsamt (gärna en timme eller mer) tills plommonen nästan har löst upp sig och bildat ett jämnt fruktmos. De tjocknar då mycket lättare när man tillsätter sockret. Skalen blir inte sega så länge de bara kokar i vatten. Med det gäller inte längre när sockret är väl tillsatt.

Tillsätt sedan 4.5 dl strösocker, förvärmt i ugnen på låg värme, per 500 g frukt (ca 2.3 liter i det här fallet). Höj värmen och koka kraftigt under omrörning, rör ofta så att massan inte bränner vid. Prova om den är tillräckligt fast efter 15-20 minuter. När marmeladen är färdig, ta bort den från värmen och låt den vila i 15 minuter. Det förhindrar att fruktbitarna stiger upp till ytan i burkarna och bara lämnar gelé i botten. Vid det här stadiet måste man plocka bort alla kärnor man kan hitta med en sked. Med stora plommon tar det kanske bara 10 minuter, med små plommon kan det ta en hel timme (eller räkna plommonen för kokningen och fiska upp kärnorna efteråt). Fyll de heta burkarna och sätt på locken.

Nu

åker vi och hämtar pappan. Barnens alltså.

Örter

Det lät så lovande med de nya frimärkena som skulle släppas, men jag vet inte riktigt vad jag tycker. Monica Ahlberg var ju inblandad och allt. Är man gnällig om man önskar en lite poppigare design på frimärkena?

Bilderna är från i somras men processen densamma

För andra gången har jag tömt hallen + skoskåpet, och se så fint det blev. Efteråt.

Vi kör ett alfabet

Andhål: Glava
Bil: Ja, äntligen. En gubbig men funktionell.
Citat: "Frihet i smått, enighet i stort och kärlek i allt"
Dröm: Att uppnå harmoni för alla inblandade.

Egenhet: Klok.
Film: Varken bio eller tv i Glava. Men jag gillar.
Gravsten: Dansa gärna på min grav.
Horoskop: Stämmer alltid på mig. Och på alla andra med.
Idol: Pappa. Även om han driver mig till vansinne ibland.
Jobbdröm: Kanske har jag fångat det nu?
Kläder: Fem personer på tre smala garderober. Min relation till kläder är ansträngd nu.
Läser: Allt. Deckare, utvärderingar, tidningar, klassiker. Just nu alltså.
Musik: Spotify!
Nyttig: I tanken.
Organisation: Amnesty om jag får välja.
Produkter: Idag köpte jag en häftpistol+limpisol. Det ska bli kul!
Queen: Om jag känner mig som familjens drottning? You bet!
Reser: Helst så lite som möjligt.
Stilikon: Vår drygt 90-åriga granne är grymt snygg. Hundtandsmönstdad dräkt. Sån vill jag bli!
Tidning: Ja, just nu flera men inte tillräckligt många. Måste nog fixa Arvika Nyheter.
Undviker: Ett visst läckande tak.
Vill: Vansinnigt mycket!
www: www.bokus.com
Xtrvaganza: kusmi, choklad och parfymer.
Yttrar: mig gärna
Zoo: Nja. Skulle vara Mariebergsskogen då.
Årstid: Alla årstiderna. Det är växlingarna som gör att man känner livet i sig!
Äter: Lite för mycket och lite för onyttigt just nu.
Önskar: Att resterande bitar faller på plats och att Alvars inskolning på dagis imorgon går som smort.

Julen ja

Lite otippat kanske, men jag älskar julen. Mest förberedelserna. Och ja, jag har redan börjat. Denna bok kommer helt garanterat klickas hem så fort den släpps. 180 recept. Man tackar!

Jag lever jag lever på jorden jag står

men nu är det mycket, så bloggen kommer att få stå lite åt sidan ett tag. Jag ska på anställningsintervju (!!), jag ska fixa en miljon saker hemma, vi får långväga besök, Alvar fyller fem och vi ska ha en massa kalas och dessa skall förberedas. Någonstans mitt i allt så ska Alvar skolas in på dagis också.

Ses vi så ses vi, annars vet ni vad jag håller på med.

Han är spännande men...

han låter!

Knoparmoj

Idag har vi besök av en skorstensfejare. Mycket fascinerande tycker Alvar och även Alvars mamma. Just nu måste jag ägna mig åt praktisk problemlösnig, nämligen i vilken mugg jag ska servera honom kaffet. Jag tar inte någon av de vita, om man säger så.

Knoparmoj är en sociolekt som talades av sotarna, men som inte är lika frekvent idag.

Brallor (byxor) och dojor (skor) är ord som kommer från knoparmoj. En del av orden i denna sociolekt kommer från tyska, då det flyttade in skorstensfejare därifrån till Sverige för att utöva och lära ut yrket. Det "hemliga" språket användes för att de skulle kunna kommunciera då de arbetade i hemmen utan att de som bodde där skulle förstå. Man vet inte när knoparmojet uppstod, men det var troligen i Stockholm och spred sig sedan över landet. Det användes en bit in på 1900-talet, men numera är det knappt någon som kan det längre, med undantag för en delyrkestermer.

I början av 1900-talet började knoparmoj väcka språkforskares intresse och ord började nedtecknas. Alf Henrikson har skrivit en dikt på, och om, knoparmoj; "Sotarspråk" som finns i diktsamlingen "Anacka", (1980)

(wikipedia)

Världens goaste faster

ringde och pratade en lång stund nyss. Har skrivit om henne innan, men det beror ju bara på att hon är så bra. Som pappa, fast en hon. Idag har jag på mig handledsvärmarna som hon skickade häromsistens i ett paket, ihop med de fina strumporna. Man blir glad och varm av henne.

En av dagens små söta historier handlade om en dam hon känner som bor på hemmet. Hon är pigg i huvudet, 96 år gammal. Och hon tycker om att prata. Lite för mycket enligt vissa. När de äter har hon en vresig bordsgranne som inte gillar att det pratas med mat i mun. Så han kallar henne för fula saker. Håll käften med dig din gamle fule kärring eller något i den stilen hävde han ur sig, varpå damen lugnt svarar: Då skulle du ha sett mig för åttio år sedan!

Prinsessan på ärtan

Prinsen ville ha en ricktig prinsessa.

Prinsessan fick ligga på ärta.

Kungen han låste up dörn för at det knacka.

Drotningen kom på en idé.

Gud vet vad det var under sängen.

Nils läxa i svenska (Uppgift: återge vad personerna i berättelsen gjorde), 22 sept 09

Jag vill tacka livet

... eller något i den stilen. Idag har jag varit på en mammografiundersökning. Kände en knöl i höger bröst för en tid sedan, och fick via vårdcentralen i Arvika en remiss till dagens undersökning. Om den svenska sjukvården kan man säga mycket, men dagens upplevelse var ett under i effektivitet, vänligt bemötande, professionalitet och saklighet.

Från ankomst till färdig undersökning tog det 15 minuter. På den tiden hann jag hälsas välkommen direkt i dörren, betala, få ett högkostnadskort (Ett pappershäfte, hej 1900-tal! Hur svårt kan det vara att sköta det elektroniskt?), bli uppropad (hann inte ens öppna ICA-kuriren), klä av mig, röntgas, vänta en minut i ett bås, bli uppropad igen, få träffa en läkare som gjort en snabbedömning av bilderna och utförde ett ultraljud på bröstet, samt slutligen: få beskedet att allt ser jättebra ut. Knölen är en ofarlig knöl, av vilken art kommer utredas på kirurgen i Arvika, men det spelar mindre roll. Jag har en ofarlig knöl, och det är det enda som räknas!

Som ett tack eller en återbäring för att det inte var min tur att kallas drabad dena gång, kommer jag detta år att skänka en ansenlig summa till rosa bandet-kampanjen. Det är det minsta jag kan göra för att visa min tacksamhet över hur jag känner mig. Årets band, som jag självklart kommer att köpa så fort jag hittar det, är designat av Gert Wingårdh, och jag gillar verkligen hans resonemang kring hur han gick tillväga:

”På 2009 års rosa band står orden ’ska bara’ skrivna i punktskrift. Orden uttrycker det obehag många kvinnor kan känna inför bröstcancerfrågan och de ursäkter man kan hitta på för att slippa undersöka sina bröst. Att undersöka brösten är som att läsa med fingrarna, därav punktskriften. Jag hoppas att bandet kan fungera som en påminnelse om att undersöka sina bröst och gå på mammografi när man blir kallad. På så sätt kan ännu fler upptäcka och överleva bröstcancer” , säger Gert Wingårdh.

Dagens pris som världens sämsta mamma går till.....

*trumvirvel* ja, till lilla mig.

När man bara skriver om sådant man gör som höjer sig lite över havregrynsgrötens och de eviga skolväskornas nivå, så kan det lätt se ut som att man lever värsta coola helyllefamiljslivet och alla är goa och glada hela tiden.

De flesta förstår ju att det inte riktigt funkar så, och nu är det dags för ett inlägg som tar ner bilden av oss på jorden rejält.

När det beslutades att jag skulle flytta hem med barnen så rullade allt på i en rasande takt. Och det gör det fortfarande. Det är alldeles underbart, och bitarna börjar falla på plats. Men jag skulle ljuga om jag påstod att det var enbart enkelt.

Det är ett enormt ansvar att vara själv med tre barn. Ensam är jag ju inte, jag har morfar som finns här 24/7, men han är inte riktigt klippan man lutar sig mot i barnuppfostringssammanhang. Han är snarare, i det avseendet, en del av problemet eftersom han inte orkar säga ifrån eller emot, och därmed bidrar till det jag vill skriva om idag: att jag är Den Elaka Mamman. För så är det.

Vi har fastnat på en Triggare. Alltså, att barnen konstant håller på med något som triggar igång draken i mig. Barnen har ingen respekt för morfar för de vet att eftersom han aldrig blir arg så kan de bara köra på. Så jag måste vara med och peta i allt, och det är en grymt otacksam uppgift. Idag (ja innan klockan var 8, kul start på dagen) har jag haft ett utbrott som antagligen fick taket att lyfta på huset, och det lämnar inget annat än en sur eftersmak i munnen för alla.

Barnen mår inte bra av att man blir hysterisk, men jag klarar bara inte av att höra hur de kör över morfar som små ångvältar. Och eftersom han aldrig säger ifrån, utan bara blir trött och ledsen, så bryts endast situationen av att jag kommer ångandes och skäller och så säger de förlåt och oj och nej och vi ska aaaaldrig mer etc. Men rätt snart är vi tillbaks på ruta 1.

Hur ska vi lösa detta? Att jag vrålar och skriker är inte ett alternativ. Det förändrar ju inte beteendet, utan bryter det bara för stunden. Hur ska jag få barnen att fatta att de måste vara snälla även mot en person som inte klarar av att säga ifrån på skarpen? Hur ska jag få morfar att vara mer konsekvent mot barnen? Han säger sluta nu, men visar inte med en milimeter att han verkligen menar det. Min teori har hela tiden varit att man inte kan lära morfar att bli tuffare, att han är som han är, men det komplicerar ju tillvaron helt klart. När Alvar skriker BÄR MIG så vet han att mamma kommer inte göra det, men morfar, han gör det om jag skriker tillräckligt högt.

En typisk situation, som den imorse, kan vara att morfar får säga till 100 gånger om att ett barn ska ta på sig byxorna, och barnet gör allt annat än just det morfar ber det att göra och till slut så börjar barnet fnissa och retas med något syskon och det skrattas och blir nästan hånfullt mot morfar som står där med byxorna i handen i fem minuter och ingen lyssnar eller ser. Och så kommer mamma ångandes och vrålar banets namn och skärp dig och gör nu som morfar säger och kom igen nu då, och i bästa fall så tar barnet först då på sig byxorna. I värsta fall blir det som imorse, att detta upprepas flera gånger och vid varje moment (gå upp, klä på, frukost, tandborst etc) så att det till slut leder fram till ett hysteriskt utbrott från mig när jag bara inte pallar med mer av det hånfulla och det respektlösa.

I en "normal" familjekonstellation skulle ju svaret vara att det inte är morfaderns roll att vara sträng för han är ju morfar, inte pappa. Men vårt fall är ju lite speciellt, då pappa bott med oss sedan barnen föddes och kommer väl att så göra till den dagen han lämnar in. Så han kan inte åläggas det tunga ansvaret för barnuppfostran, nej, men ibland upplever jag att uppfostran blir komplicerad om det finns en vuxen som försöker sätta gränser, och en som inte gör det.

Men grundproblemet kvarstår alldeles oavsett hur det blir med morfar: skrikmamma är inte kul. Inte att vara och inte att ha. Sommaren har varit ok, men nu måste vi bryta mönstret och hitta en nivå där alla trivs utan att en mamma måste få hysteriska utbrott hela tiden. Det måste gå att få tre barn, en morfar och en mamma att fungera ihop och trivas utan att man skriker och skäller. Stress är givetvis en faktor, det är jag fullt medveten om, men även då vi inte är stressade kan detta jag skriver om vara ett problem.

Hur gör man för att vara pedagogisk i alla lägen? Hur gör man för att inte fastna i det hysteriska och skrikiga? Hur gör ni?

Våran präst är god som en ost

Igår var det som bekant kyrkoval. Körde förbi församlingshemmet några gånger och det var ganska många bilar där. Efter alla våra öden och äventyr så blev det tid för röstning klockan 19, och jag tog med mig alla barnen. I församlingshemmet var det mysigt värre. Vår präst Charlotte, som för övrigt anlände i prästkåpa på MC till Camilos namngivning, hade laddat upp med en massa goda ostar och kex, vindruvor, grönsaksstavar och cider! Inte en knastertorr kaka så långt ögat nådde.

Eller som det gamla välkända djungelordspråket lyder: När vi gör något i Glava så gör vi det med stil!

Det var visst bättre förr!

På 70-talet såg chipspåsarna ut såhär:Och vem minns inte denna... puma (?!) från 80-talet?:Idag, 2009, så kan man köpa följande:

Japp. Ni läser rätt. OLW satsar på den nya smaken Sourcream & bearnaise. På chips. Givetvis har vi köpt en påse. Teorin är nämligen att vi äntligen ska kunna få morfar att delta i fredagsmyset.

Det enda som inte kom från någon annans hem

var den fina lampan som jag fick av mig själv eftersom... jag är värd den för att jag ska göra något jobbigt imorgon. Typ. Den kommer visst från någon annans hem, nämligen från makarna Larssons i Sundborn. Och ja, den är grön. Grönt är det nya vita. Och nej, projekt Feng&Släng har inte kommit till bokhyllan i sovrummet. Än.

Passar på att visa min nya arbetsstation. Skrivbordet har fått flytta in i sovrummet med den fina blommiga tapeten och trätaket som ser laserat ut, fast det i själva verket bara målades en gång med vit färg eftersom färgen tog slut.

Hur ska vi förklara allt detta?

En synnerligen väl motiverad fråga som ställdes av Alvar vid 17-tiden i eftermiddags. Då hade vi avverkat en hel dag i spontanitetens tecken.

Vi, det vill säga barnen, mormor och jag, gav oss av innan 10 för att se Hillringsbergs IF 99-00-01 få spödäng med förnedrande 0-11 mot Arvika. Efter matchen bestämde vi oss för att åka till Värmskog och kolla om en loppis var öppen. Det var den, och diverse atiraljer inhandlades, bland annat påskpynt (Alvar), pilotglasögon (Nils) och julpynt av den sorten som annars aldrig skulle komma över tröskeln (Camilo).

Camilos julpynt

Därifrån åkte vi en sväng till Klässbols linneväveri och det var ju helt fantastiskt som vanligt, men vi höll hårt i plånboken.

Vidare till nästa bästa-ställe, Rackstadmuseet i Arvika, där vi åt pannkakor respektive briefrallor och shoppade en lampa som vi (särskilt barnen och mormor eller hur?!) spanat på hela sommaren.

Efter ett stopp av det mindre spännande slaget (Coop Forum Palmviken) så begav vi oss hemåt. Trodde jag ja.

På kvarnen i Sulvik var det auktion. Barnen har aldrig varit på en riktig auktion tidigare, så vi stannade till. Vad som hände där tarvar ett helt eget inlägg.

Kvällen avrundades med en lektion i praktisk demokrati, nämligen att barnen fick följa med och titta hur det går till att rösta bort Sverigedemokraterna.