Höstens löv har samma färger som min tröja. Solens strålar värmer. Jag ser det, finns mitt i det. Och jag är medveten om hur bra jag har det. Tack! Tänk att det ändå blev såhär. Jag är så tacksam. Att jag får vara med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar