Om jag hade en miljon skulle jag...

fixa badrummet imorgon. Men eftersom jag inte har det, och inte orkar med fuktskadade badrum, så tittar jag på sådant som jag förstår och orkar greppa. Som vackert tyg.

Om jag kunde länka till Spotify så skulle jag göra det

"Beethovens femma"
Text: Anders Widmark

Mina vackraste ord som jag skrivit
har jag bundit ihop till en krans
Jag tar ingenting längre för givet
jag är fri från all slags balans

Jag är rädd för den tomhet jag känner
för de timmar som bara dör ut
Jag vet ju att kärleken väntar
jag hoppas du kommer till slut

Minnena är mitt stora dilemma
men aldrig så starka som nu
Jag ska minnas vår foxtrot till Beethovens femma
och hur sommaren gick mitt itu

Vad blir det av drömmar om våren
när allting nalkas igen
Jag tvekar i dörren och går sen
jag vänder nog om och går hem

Minnena är mitt stora dilemma
men aldrig så starka som nu
Jag ska minnas vår foxtrot till Beethovens femma
och hur sommaren gick mitt itu

Jag ska minnas vår foxtrot till Beethovens femma
och hur sommaren gick mitt itu

La Familias svampsoppa

Vilket familjeprojekt den blev denna soppan! Mormor och alla barnen plockade svamp, Alvar rensade och alla hjälpte till vid tillagningen.

1-2 l rensad svamp (kantarell och taggsvamp hade vi)

2 lökar

2-3 rivna morötter

buljongtärningar + kryddor

creme fraiche

soja

rom

*Hacka löken, riv morötterna, fräs detta.

*Rensa och dela svampen och fräs ihop med grönsakerna

*Häll på 1-2 l vatten, i med buljong och valfria kryddor (vi tog salt+peppar, timjan och en skvätt tryffelolja)

*Låt koka samman några minuter

*Tillsätt creme fraiche, en skvätt soja och en skvätt mörk rom eller annan god sprit

Servera helst med nybakt bröd, smör och västerbottenost.

Hamnade lite snett

Det var såklart varken planerat eller meningen, men jag har råkat hamna på akuten sedan sist. Inget allvarligt visade det sig, men ett tag var det en misstänkt hjärtinfarkt eller i bästa fall en propp i lungan. Efter många provtagningar stannade diagnosen på en helt ofarlig inflammation i musklerna på vänster sida kroppen både fram och bak, och detta orsakade det tryck som jag kände över hjärtat. Jag vilar således ut i helgen och laddar upp inför måndagens mammografi. Rafflande, eller hur?

Putte

Världen utanför mitt fönster

Slipping through my fingers

Första skoldagen i Glava.

Schoolbag in hand, she leaves home in the early morning

Waving goodbye with an absent-minded smile

I watch her go with a surge of that well-known sadness

And I have to sit down for a while

The feeling that I’m losing her forever

And without really entering her world

I’m glad whenever I can share her laughter

That funny little girl

Slipping through my fingers all the time

I try to capture every minute

The feeling in it

Slipping through my fingers all the time

Do I really see what’s in her mind

Each time I think I’m close to knowing

She keeps on growing

Slipping through my fingers all the time

Sleep in our eyes, her and me at the breakfast table

Barely awake, I let precious time go by

Then when she’s gone there’s that odd melancholy feeling

And a sense of guilt I can’t deny

What happened to the wonderful adventures

The places I had planned for us to go

(slipping through my fingers all the time)

Well, some of that we did but most we didn’t

And why I just don’t know

Slipping through my fingers all the time

I try to capture every minute

The feeling in it

Slipping through my fingers all the time

Do I really see what’s in her mind

Each time I think I’m close to knowing

She keeps on growing

Slipping through my fingers all the time

Sometimes I wish that I could freeze the picture

And save it from the funny tricks of time

Slipping through my fingers...

Går han på universitetet

eller i trean? Man kan undra när man inte ens får plats med tekoppen på köksbordet.

Viva Guatemala!

Centralamerika firar under september självständigheten från Spanien. Den 15 september 1821 förklarade sig provinserna i Centralamerika oberoende av det spanska kungahuset. Därför firar Costa Rica, Guatemala, El Salvador; Nicaragua och Honduras alla sin nationaldag idag. Vi viftar lite extra med Guatemalas flagga.

Flickan som inte lekte med elden

Ringde för att boka en sotare. Om vi ska elda och basta i vinter vill jag vara på det klara med att det går bra. Vi har två kakelugnar, en vedspis, en öppen spis, en järnkamin och en vedeldad bastu. Som ingen tittat till sedan 2003. Igår tittade vi på ruinerna av ett 1800-talshus i Arvika som brann ner i helgen, och brand är min värsta mardröm. Jag är sjukt rädd för eld och är inte intresserad av att leka med den tack så mycket. Men sotaren i alla fall. För att de ens ska komma hit så måste man ha en fastmonterad stege på taket. Har jag det? Nej. Så istället för en inbokad tid med en sotare har jag nu nummer till tre plåtslagare i Arvika. To be continued...

Hurra för Sigrid!

Idag har Sigrid namnsdag och det firar vi med barnsliga cupcakes från Martha. Tyvärr fanns det inga lila. Puss Sigrid!

Eftermiddagens utflykt

kommer bland annat att gå till detta spännande ställe. Till landet som icke är. Gränsen. Mellan Norge och Sverige. På den svenska sidan växer shoppingarenorna upp som svampar ur jorden. Detta rymdskepp ligger i Charlottenberg. Det är en tätort med 2 048 invånare. Och ett gigantiskt shoppingcenter. Vi ska dit och rusta lite mer inför vintern, vantar hade behövts denna morgon. Men det viktigaste av allt sker 18.00. Då är det avspark när Hillringsbergs IF möter Charlottenbergs dito. Blir det seger tar vi nog en milkshake i rymdskeppet på hemvägen.

Glavas dimmor

Imorse var det sådan dimma att vi såg knappt 10 meter framför oss när vi gick till skolan. Det var så vackert att det gjorde ont. Hästarna i hagen som avtecknar sig som skuggor fast de var helt nära. Alla spindelnät som framträder så tydligt i daggen. Morgonsolen som bryter över horisonten och färgar det mjölkvita varmgult. Havren som tyngd av dagg börjer sig över fälten. En ko som råmar ur intet.

Och på vägen hem lättade dimmorna både bokstavligt och bildligt när rektorn ringde och meddelade att Alvar får en dagisplats med start nästa eller nästnästa vecka.

Cupcakes med polkagristopping

Det här behövs till 12 st:

3 ägg

2 1/2 dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

100 g smör eller margarin

1 dl mjölk

3 1/2 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 krm salt

20 Marianne-karameller

Frosting:

200 g färskost

1 burk Nutella

Garnera med:

polkagrisar

Ugn: 175°

Gör så här:

1. Vispa ägg strösocker och vaniljsocker poröst. Smält smöret, häll i mjölken och rör ner i äggvispet.

2. Blanda mjöl, bakpulver, salt och grovhackade Marianne-karameller, och rör ner i smeten. Ställ formar i ett muffinsbleck och fyll dem med smet.

3. Grädda i 20 minuter. Låt svalna. Rör ihop färskost och Nutella till en fluffig smet och bred på muffinsen. Krossa polkagrisarna och garnera med dem.

Härifrån.

After Eight-kladdkakan

Världens godaste kladdkaka, jag lovar!

• 100 g smör eller margarin
• 100 g after eight (12 st rutor)
• 2 ägg
• 2 dl strösocker
• 2 ½ dl vetemjöl
• 3 msk kakao
• 1 ½ tsk bakpulver

Smörj och bröa en form (eller använd en teflonform) med löstagbar kant.

Smält smöret i en kastrull på svag värme. Ta bort kastrullen från värmen innan smöret är helt smält och rör om så att det sista smälter. Lägg därefter i mintchokladrutorna (after eight) och låt dessa smälta. Rör om till en jämn smet.

Vispa ägg och socker pösigt, gärna med elvisp. Tillsätt smör- och chokladblandningen. Rör om eller kör på lägsta hastigheten med elvispen.

Blanda mjöl, kakao och bakpulver. Rör ner blandningen i chokladsmeten. Använd sked eller elvisp på lägsta-till-medel hastighet.

Häll smeten i formen och grädda sedan i 18 minuter i 175 grader i mitten av ugnen.

Nu kan jag svara på kommentarer

Nej, jag har inte gått och blivit otrevlig men jag har inte kunnat svara på kommentarerna av någon anledning. Nu har jag lyckats installera bredband alldeles själv, och kanske att det var lösningen på mitt lilla problem? Nu kan jag i alla fall svara.

Nej jag har inte försvunnit.

Än. Men jag har råkat ut för något tråkigt som innebär mycket funderande på livet i stort, samt en hel del hälsokontroller och googlande. En viss mental frånvaro, men också helt säkert en hel del behov att skriva av mig om både högt och lågt är nog vad vi kan förvänta oss.

Tack för tålamod, och gärna lite hållna tummar.

Varför varför varför?

Kvällens fråga från Nils:

Varför heter det persikokräm och inte persikakräm?

Swed Jam AB är för övrigt ett företag från Torsby som tillverkar krämer och soppor under namnet Kalas. Har själv bara sett dem på ÖB, ganska OK men lite mesiga smaker blir betyget från mig. Jättegott tycker barnen.

Polis polis potatismos

Idag har vi suttit i två timmar vid en poliskontroll vid Glava skola. Inte för att jag åkt fast, utan för att barnen var intresserade av polisernas arbete. Och då det var mycket stiliga poliser gick jag med på att stanna tills de var klara med sin kontroll. En av dem kände igen mig och jag kände igen honom, men kan inte placera. Får fråga Anna hon brukar ha koll.

Vi hann se fortkörninsprov, alkotest och körkortskontroll av såväl grannen (som i risigaste bilen packat in sig själv och tre barn för att köra till Bilprovningen, lite kul) prästen och mattanten på skolan. Samt en rad mer eller mindre originella bybor och förbipasserande.

Resultat: 0 fortkörningar, 0 rattfylla, ett dussin böter a´1 500 kr för brist på bilbälte. Och 0 telefonnummer till söta poliser i fickan.

Men tack så mycket för presenten!

Igår hade vi besök av fin-fina vänner här i Glava. De kom med massa barn och masa mat och massa solsken och massa presenter. Det var fina blommor i fina krukor och pysselböcker och vindsnurror - och små burkar med andningshål och förstoringsglas för att samla insekter i. Swooosh så var alla barnen borta i flera timmar och letade larver och skalbaggar, jättepraktiskt. Jag tackade och mumlade något om att de där burkarna måste bo utomhus, men det var det nog ingen som hörde.

Nyss såg jag en sånhär komma hasande över golvet:

Och orsaken till att jag såg den är att jag först hörde den, trots att jag har musik på. Medan jag hämtade andan och försökte bestämma mig för vad jag skulle göra med den, så gick den vilse in bland barnens leksaker. Och ramlade ner i någon Star Wars-burk, inte vet jag, och inte tänker jag ta reda på det heller, men nu ligger den där och krafsar och rasslar mot någon plast. Och det låter HÖGT. Mitt beslut är att skalbaggen ska få tillbringa natten med Yoda som straff för att den bröt sig ut ur sin burk, och så hoppas jag att den inte dör av det utan att den imorgon bitti kan släppas fri av en modig morfar.

Vad jag funderar på nu? Var de fem lurviga feta larverna som låg i samma burk som skalbaggen har tagit vägen.

Med risk för att bli tjatig

Men hur underbar är inte denna matta (som kommer från samma Bombadill som bullen jag skrev om häromdagen)? Den finns att klicka hem här och jag har nu satt på mig tumvantar för att inte bara råka göra det.

Dagens lunch

Rotfruktssoppa

rotselleri
palsternacka
fänkål
potatis
morot
purjolök
olivolja
balsamvinäger
1 l höns- eller grönsaksbuljong , tärning eller fond


Gör så här
Skala och skär rotfrukterna i större bitar. Fräs alla rotfrukter i olivoljan utan att de tar färg. Droppa i balsamvinäger och tillsätt buljongen. Låt koka tills grönsakerna är mjuka.

Dags igen

Idag har jag haft en inte helt angenäm upplevelse av svensk sjukvård. Men jag är lite för irriterad för att skriva om det utan låter det mogna lite. Så medan dagen går funderar jag på vad det är för system vi producerar, varför vårdpersonal verkar vara så stressad och pressad att de verkar glömma bort användarvänligheten i systemet, och var gränsen går för när man kan tala om ett kaos i ett system som verkar rusa mot... ja jag vill inte ens skriva det, som den ivriga försvarare av den svenska modellen jag är.

Jazzfestivalen var jättebra

Men nästa gång tar jag nog med mig grannen. eller annan frivillig.

Hur ska vi ha det?

Är det förhöjd risk eller inte? Eller är det bara jag som behöver starkare morgonkaffe?

Kanelbullens dag 4 oktober!

Om en månad smäller det! Då är det Kanelbullens dag. Den uppmärksammar vi alldeles speciellt i vår familj då det även är Alvars födelsedag. Han fyller fem år i år och har planerat och längtat sedan i julas på ett ungefär. När jag var i Stockholm så sprang jag på en sak som jag bara inte kunde motstå. En gi-gan-tisk kanelbulle i mjukaste plysch. Köpte den utan att blinka. Från härliga företaget Bombadill. Hittade den nu även på nätet och såg då att det finns dammsugare med. Säg inget till någon, men det ska få bli barnens julklapp till Morfar.

Glöggen heter Blossa!

Ni som känner mig väl vet att jag dyrkar julen och i princip allt som hör julen till. Jag gillar till och med stressen. Och äntligen, Äntligen, ska vi få fira jul i Sverige! Nyper mig i armen varje dag. Idag har jag förbokat årets glögg från Blossa. Tyvärr har jag ju aldrig tidigare kunnat smaka på deras årgångsglöggar, men nu så är den alltså förbeställd. Tyvärr lyckas vi flytta hem ett år då smaken är clementin. Låter inte så upphetsande i mina öron, men nu är det själva känslan av att få vara med som jag är ute efter. Man kunde även boka ett paket med tre av de mest populära årgångarna så det gjorde jag ju såklart. Boka själva här!

Lördag kväll vilken härlig kväll

Köpte just en biljett till Arvika Jazzfestival på lördag. En. Just det. Jag ska gå själv. Varför inte? Ser grymt mycket fram emot detta.

Chokladkolapaj med lingon

Ingredienser
100 g smör
0,5 dl strösocker
2 dl havregryn
1,5 dl vetemjöl

Fyllning
1,5 dl vispgrädde
50 g smör
1,5 dl ljus sirap
200 g mörk choklad
1,5 dl lingon

Tillagning
1 Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt socker, havregryn och mjöl. Rör ihop till en deg.
2 Tryck ut degen i en pajform med löstagbar botten, 24 centimeter i diameter. Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen 8– 10 minuter tills den har fått fin färg.
3 Koka upp grädde, smör och sirap i en kastrull. Koka på svag värme cirka 10 minuter. Ta kastrullen från värmen.
4 Bryt chokladen i bitar och lägg ner i smeten. Ställ tillbaka på eftervärme. Rör tills chokladen smält och är riktigt slät.
5 Häll chokladsmeten i pajskalet och strö över lingonen. Ställ i kylen att stelna minst 5 timmar. Servera med vispad grädde.

Från www.alltommat.se

Room service

Nya lampan i arbetsrummet:

Nya spoten i hallen:

Nya hyllan:

Nya glada jag:

Det man inte har i händerna

får man ha hos grannen. Förbannar att jag är så grymt ohändig. Antar att det är en träningssak och att jag måste börja träna nu.

Grannen kom över med tre barn och en skruvdragare och satte inom loppet av 60 sekunder upp en hylla och två lampor. Jag skulle klassa jobbet som medelsvårt. Hyllan bahövde man skruvdragare för, bild kommer senare, och det tog ju faktiskt bara tre sekunder så var det klart. Men lamporna var lite värre. En spot i en av hallarna som skulle monteras med el och på något skumt sätt, och en fin lampa i arbetsrummet som skulle jordas först och sedan skruvas upp på ytterligare något skumt sätt. Inte omöjligt, men medelsvårt.

Är grymt tacksam för hjälpen. Känner mig mesig som inte tar tag i sakerna själv, men samtidigt antar jag att det är någon slags mental blockering också. Något som har att göra med att jag känner mig lite vilsen, ensam och rädd ibland. Det är för mycket på en gång så jag tar inte tag i någonting istället.

Men ljus är symboliskt. Nu finns det mera ljus i vårt hus, vi är ett litet snäpp bättre rustade för höstens stormar och mörker.

Arbetslös?

Känner mig varken arbetslös eller sysslolös. Men så ser det ut på papperet. Arbetslös. Jag har sökt två jobb som faktiskt ligger helt i linje med vad jag har sysslat med, men om jag inte får något av dem så är det bara att sadla om. Hur då? Ingen aning.

Just nu känns det ok. Vår första tid här hade blivit helt kaotisk om jag samtidgt skulle skolat in mig på ett nytt jobb. Jag har lärt mig att bromsa och ta en sak i taget. Man kan inte kasat in barn i nya situationer, även om de nya situationerna är kända sedan tidigare. Jag har fått lotsa in barnen i allt det nya, och det känns ovärdeligt. Trivs inte barnen så trivs ingen, det om något lärde jag mig i Paraguay.

Det vore lögn att påstå att mitt självförtroende inte tar skada av att inte ha ett jobb. Men den biten har jag redan bearbetat till viss del som medföljande. Jag ger mig själv fram till jul. Har jag inte hittat något som passar mig innan dess, så får jag helt enkelt anpassa mig själv till vad som finns.

Tills vidare fyller jag dagarna med administration och logistik. Hur skulle jag ha hunnit allt om jag dessutom varit borta 8-10 timmar varje dag på ett jobb? Vågar inte ens tänka på det. Ägnar mig istället åt att landa.

Aj

Vilket rivjärn.

Tiokronorsrea

Såhär kan det gå när Nils själv får välja i tiokronorsbingen på rean.

Dagens fina lunch

Kände att falukorvsträsket dragit ned familjen totalt, så det var dags med något nytt. Helt oavancerat, lätt och kul för Alvar som var med och hjälpte till i alla steg.

Köttfärsbiffar med potatis och grönsaker i ugn

*köttfärs (ca 1kg hade jag)

*2 ägg

*creme fraiche

*salt, peppar och annan smaksättare

*ca 1 dl havregryn uppblötta i 1/2-1 dl mjölk

*sjukt mycket vitlök

Blanda allt i en bunke och pressa ner så många vitlöksklyftor som du orkar med. Forma till biffar och stek några minuter på varje sida.

Jag serverade med klyftpotatis, morot, lök och squash i ugn med olivolja + salt och peppar på. Nästa gång blir det absolut tzatziki till men idag hade vi ingen gurka hemma.

Min nya drog

a´99 kalorier/bulle. Ska gå på socker-detox snart tänkte jag, men tills dess är detta min lyx enomdan.

Update: nu mår jag illa för såklart smockade jag i mig båda.

Det är vi som är Näsfolket

Det vet ju alla.

Igelkotten Anders

Barnen har sedan de var små varit lite besatta av igelkottar. Så denna fotskrapa från åhléns fick snällt flytta hem till oss. Nu har jag hört att det ska finnas jättefina lakan med igelkottar på Åhléns, men i Karlstad såg personalen ut som ett gäng frågetecken, och på hemsidan hittar jag nada. Någon som kan bekräfta ryktet, och i så fall även agera kurir?

Fallande löv

I höstas var det toapapper med mönster från 10-gruppen som stod på min önskelista över god vardagsdesign, något som kära grannen såg till att fixa vid min hemkomst, som trogna bloggläsare minns.

Nu är det veckans reklamblad från Coop som får mitt hjärta att klappa. En hel jubileumsserie har tagits fram för att fira KF:s 110-årsjubileum, med mönster av Stig Lindberg. Kommer snart ligga i en varukorg nära mig. Deras 100-årsjubileum firades med bland annat ett specialdesignat vardagsglas av min idol Ingegerd Råman. Detta var lite innan den hysteriska designtrenden bröt ut, och jag köpte nog 60 glas för bara någon krona styck när de så småningom reades ut. Använder dem varje dag.

Stig Lindberg var under många år konstnärlig ledare på Gustavsbergs fabriker som ägdes av KF. Stig Lindberg skapade mycket som fortfarande finns i många svenska hem. Hans mönster och bruksföremål är efterfrågade och bland de mest populära finns; Berså, Spisa Ribb, Terma och Prunus. Ett annat uppskattat mönster är ”Fallande löv”, som nu plockats upp för att fira KFs 110-årsjubileum.

Produkterna i serien är framtagna på temat ”Kaffe”. Serien innehåller kaffemuggar i 2-pack, pappersservetter, en kökshandduk i bomull och en speciell förpackning av Coop Änglamarks kaffe. Ett kaffe som är både ekologiskt och Rättvisemärkt.

Spenderade 2 500kr på värmeljus

utan att ens komma hem med värmeljus, men jag fick några lampor och en hel del annat. Nu ska jag montera upp denna skapelse, men vet inte om den ska få sitta i sovrummet eller arbetsrummet? Båda är i akut behov.

Men är allt bara pluttigt då?

Nej. Det är klart att det inte bara är mysigt och pluttigt. Bakomliggande orsaker till att vi alls befinner oss där vi gör är ju nästan bara sorgliga. Det som är bra är ju att vi valt att göra något åt saker och ting innan det brakar helt åt skogen.

En konkret sak som är jobbig är att Alvar inte har fått plats på dagis. Det finns 32 platser och 32 barn, men inga barn på kö. Jag hoppas att det kommer lösa sig. För det blir lite moment 22 av detta. Vi behöver inte ett dagis eftersom jag inte har ett jobb, men om jag får ett jobb kommer jag inte ha tid att lägga tre veckor på inskolning, något som med lätthet kunde ha klarats av nu när jag "bara" går hemma.

Men en som behöver ett dagis NU är Alvar. Han saknar kompisar, tycker att det är konstigt att brorsorna får gå till skolan och inte han, och det kan man ju förstå. Han har gått på dagis sedan han var ett år gammal. Nu fyller han snart fem.

Detta vore inte min blogg

utan ett nytt recept. Idag testar vi detta som jag hittade i dagens dn.se:

KNÄCKIGA RUTOR

INGREDIENSER

1 långpanna

150 g smör
2 ägg
3 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
1½ dl mjölk
4½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Glasyr:
50 g smör
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 dl vispgrädde
3 dl riven kokos

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt.

Tillsätt vaniljsocker, mjölk och smält smör. Blanda mjöl och bakpulver och vänd ner i smeten.

Lägg bakpapper i en långpanna och häll i smeten. Grädda kakan mitt i ugnen 10–12 minuter.

Blanda ingredienserna till glasyren i en kastrull. Värm på svag värme tills allt har smält.

Ta ut kakan och bred på glasyren. Sätt in igen och grädda i ytterligare cirka 12 minuter tills kakan har fin färg.

Ta ut och låt kakan kallna innan den skärs i rutor.

Status update

För den som eventuellt missat alla turer (som jag inte har skrivit om här så det är inte så konstigt), så har vi alltså fattat beslutet att stanna i Sverige. När beslutet väl var fattat så var det hela väldigt enkelt på många plan.

Nu går de två stora barnen i lilla byskolan. Det är så pluttigt att man smäller av. Nils har 18 klasskamrater. Han fick följa den skolgång han redan har gjort, och började därför tredje klass. Jag är lite hemligt kär i hans fröken. En riktigt cool, positiv och stabil kvinna med energi nog att driva en egen solcell för att tala i Glava-termer. Idag har de friluftsdag och är ute och vandrar i Glaskogen.

Åtta barn går i klass 1, och en av dem heter Camilo. De har slagit ihop till en 0-1-2:a och där kan man snacka pluttigt. Pluttiga kompisar och pluttiga kompetenta och söta fröknar och pluttiga utflykter och pluttiga kontaktböcker.

Och aldrig har den amerikanska skolan och de elaka barnen och lärarna som tittar bort när barn far illa känts längre bort än nu.

Oj!

Här sitter man och tror att man har en blogg som ingen människa läser. Och så visar det sig att det finns en massa människor därute som bryr sig om vad vi har för oss, eller det visste jag ju att det gör, men som bryr sig + vill läsa bloggen.

Vi väntar på att få bredband installerat, och så har min älskade MacBook varit på konstgjord andning ett tag, men nu verkar det lösa sig även på teknikfronten. Sitter just nu med en mega-backup på time machine, och när den är klar så kan jag nästan börja leva igen. Min hårddisk har varit så full att jag varken kunnat ladda ner fler bilder i datorn (= inte kunnat fota då alla minneskort är fulla hemska tanke) eller ens kunnat bränna ner på skivor för det har inte ens funnits minne nog att laborera. Men nu har jag två externa hårddiskar och nytt minne i datorn.

Festligt inlägg, eller hur?