Jag orkar inte riktigt skriva och jag har mina goda orsaker. Men eftersom jag inte har något bättre för mig så får jag väl skriva i alla fall. Guatemala var som vanligt alldeles underbart på sitt eget speciella sätt. Galet. Kaotiskt. Larmande. Lugnt. Vackert. Fattigt. Rikt. Golvande.
Det var bra att träffa släkten. Bra för mig och bra för barnen och även bra för släkten att få träffa oss. Det var två år sedan sist, och den resan var kantad av dramatik, vilket överskuggade det mesta. Denna gång var det lite lugnare, men mannen och jag är rejält i ofas och det var väl den mindre roliga sidan av resan. Samt att alla utom Nils och jag blev magsjuka. Vi ägnade oss åt att hänga med kusiner och syskonbarn, göra mer eller mindre välplanerade (tillika mer eller mindre trevliga) utflykter, beskåda otaliga påskprocessioner, tillbringa oräkneliga timmar i bil, försöka förklara livet och universums uppkomst för tre multikulturella och lätt uppståndelse-förvirrade barn, jaga det perfekta kaffet och såklart äta gott. Och jag tog nästan tvåtusen bilder.
Men allt roligt har ett slut, så också denna semester. Hemresan från helvetet startade i tisdag med avfärd 15.05 från Guatemala, byte i Lima 22-nånting, byte i Montevideo 04.10, hemma 06.00 och givetvis var ena resväskan mosad, kaputt, jättetrasig. Någon som reagerar på rutten? Frågan jag hade på tungan, men inte iddes ställa, var om vi kunde få fyra fallskärmar, tack. Då skulle vi nämligen kommit hem flera timmar tidigare eftersom vi flög bokstavligt talat över taket på vårt hus. Åter: vem bokade denna biljett?! För er som eventuellt inte har Latinamerikas geografi på näthinnan kan jag berätta att det är ungefär som att mellanlanda i Moskva när man flyger från London till Stockholm. Jättelogiskt.
Nu har vi hämtat oss lite och det är dags att ta tag i fallet Morfar och hans yrsel som inte ger med sig. Mannen är kvar i Guatemala för att fira sina föräldrars aktningsvärda, och sett i ljuset av det rådande läget o-jävla-begripliga, femtioåriga bröllopsdag, och vill inte bli fåtagen på. Lika gott så kanske. Ska jag sluta svamla och lägga upp lite bilder från resan istället?
