Att det sedan visar sig att han som äger stället gått i samma franskagrupp på högstadiet som Erika Hellekant & c:o förvånar mig knappast, men känns extra kul.
onsdag 8 juli 2009
Det bästa med att resa
är de oväntade stunderna av lycka och välmående som man får när man minst anar det. En kaffesugen och toanödig mamma som ställer sig på bromsen och gör en hastig u-sväng i ett ösregn när hon ser en skylt med fika mitt ute i i ingenstans blir till en ekologisk och kulinarisk höjdare i gammal gymnastiksal med inomhusgunga, kärleksknådade bullar och tretår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Himmel vad härligt! Och det är så typiskt dig att ramla över sådana där ställen, en annan hade hamnat på typ Little Chef vägkrog... ;)
Hur länge är ni på väg och vart ska ni?
Ahh vilket stalle, sadant som jag aldrig hittar.
Hur lange ar ni i Sverige?
vad superexotiskt svenskt!!!! man fâr lite hemlängtan...
Skicka en kommentar