Kanelbullens dag 4 oktober!

Om en månad smäller det! Då är det Kanelbullens dag. Den uppmärksammar vi alldeles speciellt i vår familj då det även är Alvars födelsedag. Han fyller fem år i år och har planerat och längtat sedan i julas på ett ungefär. När jag var i Stockholm så sprang jag på en sak som jag bara inte kunde motstå. En gi-gan-tisk kanelbulle i mjukaste plysch. Köpte den utan att blinka. Från härliga företaget Bombadill. Hittade den nu även på nätet och såg då att det finns dammsugare med. Säg inget till någon, men det ska få bli barnens julklapp till Morfar.

Glöggen heter Blossa!

Ni som känner mig väl vet att jag dyrkar julen och i princip allt som hör julen till. Jag gillar till och med stressen. Och äntligen, Äntligen, ska vi få fira jul i Sverige! Nyper mig i armen varje dag. Idag har jag förbokat årets glögg från Blossa. Tyvärr har jag ju aldrig tidigare kunnat smaka på deras årgångsglöggar, men nu så är den alltså förbeställd. Tyvärr lyckas vi flytta hem ett år då smaken är clementin. Låter inte så upphetsande i mina öron, men nu är det själva känslan av att få vara med som jag är ute efter. Man kunde även boka ett paket med tre av de mest populära årgångarna så det gjorde jag ju såklart. Boka själva här!

Lördag kväll vilken härlig kväll

Köpte just en biljett till Arvika Jazzfestival på lördag. En. Just det. Jag ska gå själv. Varför inte? Ser grymt mycket fram emot detta.

Chokladkolapaj med lingon

Ingredienser
100 g smör
0,5 dl strösocker
2 dl havregryn
1,5 dl vetemjöl

Fyllning
1,5 dl vispgrädde
50 g smör
1,5 dl ljus sirap
200 g mörk choklad
1,5 dl lingon

Tillagning
1 Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret i en kastrull. Tillsätt socker, havregryn och mjöl. Rör ihop till en deg.
2 Tryck ut degen i en pajform med löstagbar botten, 24 centimeter i diameter. Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen 8– 10 minuter tills den har fått fin färg.
3 Koka upp grädde, smör och sirap i en kastrull. Koka på svag värme cirka 10 minuter. Ta kastrullen från värmen.
4 Bryt chokladen i bitar och lägg ner i smeten. Ställ tillbaka på eftervärme. Rör tills chokladen smält och är riktigt slät.
5 Häll chokladsmeten i pajskalet och strö över lingonen. Ställ i kylen att stelna minst 5 timmar. Servera med vispad grädde.

Från www.alltommat.se

Room service

Nya lampan i arbetsrummet:

Nya spoten i hallen:

Nya hyllan:

Nya glada jag:

Det man inte har i händerna

får man ha hos grannen. Förbannar att jag är så grymt ohändig. Antar att det är en träningssak och att jag måste börja träna nu.

Grannen kom över med tre barn och en skruvdragare och satte inom loppet av 60 sekunder upp en hylla och två lampor. Jag skulle klassa jobbet som medelsvårt. Hyllan bahövde man skruvdragare för, bild kommer senare, och det tog ju faktiskt bara tre sekunder så var det klart. Men lamporna var lite värre. En spot i en av hallarna som skulle monteras med el och på något skumt sätt, och en fin lampa i arbetsrummet som skulle jordas först och sedan skruvas upp på ytterligare något skumt sätt. Inte omöjligt, men medelsvårt.

Är grymt tacksam för hjälpen. Känner mig mesig som inte tar tag i sakerna själv, men samtidigt antar jag att det är någon slags mental blockering också. Något som har att göra med att jag känner mig lite vilsen, ensam och rädd ibland. Det är för mycket på en gång så jag tar inte tag i någonting istället.

Men ljus är symboliskt. Nu finns det mera ljus i vårt hus, vi är ett litet snäpp bättre rustade för höstens stormar och mörker.

Arbetslös?

Känner mig varken arbetslös eller sysslolös. Men så ser det ut på papperet. Arbetslös. Jag har sökt två jobb som faktiskt ligger helt i linje med vad jag har sysslat med, men om jag inte får något av dem så är det bara att sadla om. Hur då? Ingen aning.

Just nu känns det ok. Vår första tid här hade blivit helt kaotisk om jag samtidgt skulle skolat in mig på ett nytt jobb. Jag har lärt mig att bromsa och ta en sak i taget. Man kan inte kasat in barn i nya situationer, även om de nya situationerna är kända sedan tidigare. Jag har fått lotsa in barnen i allt det nya, och det känns ovärdeligt. Trivs inte barnen så trivs ingen, det om något lärde jag mig i Paraguay.

Det vore lögn att påstå att mitt självförtroende inte tar skada av att inte ha ett jobb. Men den biten har jag redan bearbetat till viss del som medföljande. Jag ger mig själv fram till jul. Har jag inte hittat något som passar mig innan dess, så får jag helt enkelt anpassa mig själv till vad som finns.

Tills vidare fyller jag dagarna med administration och logistik. Hur skulle jag ha hunnit allt om jag dessutom varit borta 8-10 timmar varje dag på ett jobb? Vågar inte ens tänka på det. Ägnar mig istället åt att landa.

Aj

Vilket rivjärn.

Tiokronorsrea

Såhär kan det gå när Nils själv får välja i tiokronorsbingen på rean.

Dagens fina lunch

Kände att falukorvsträsket dragit ned familjen totalt, så det var dags med något nytt. Helt oavancerat, lätt och kul för Alvar som var med och hjälpte till i alla steg.

Köttfärsbiffar med potatis och grönsaker i ugn

*köttfärs (ca 1kg hade jag)

*2 ägg

*creme fraiche

*salt, peppar och annan smaksättare

*ca 1 dl havregryn uppblötta i 1/2-1 dl mjölk

*sjukt mycket vitlök

Blanda allt i en bunke och pressa ner så många vitlöksklyftor som du orkar med. Forma till biffar och stek några minuter på varje sida.

Jag serverade med klyftpotatis, morot, lök och squash i ugn med olivolja + salt och peppar på. Nästa gång blir det absolut tzatziki till men idag hade vi ingen gurka hemma.

Min nya drog

a´99 kalorier/bulle. Ska gå på socker-detox snart tänkte jag, men tills dess är detta min lyx enomdan.

Update: nu mår jag illa för såklart smockade jag i mig båda.

Det är vi som är Näsfolket

Det vet ju alla.

Igelkotten Anders

Barnen har sedan de var små varit lite besatta av igelkottar. Så denna fotskrapa från åhléns fick snällt flytta hem till oss. Nu har jag hört att det ska finnas jättefina lakan med igelkottar på Åhléns, men i Karlstad såg personalen ut som ett gäng frågetecken, och på hemsidan hittar jag nada. Någon som kan bekräfta ryktet, och i så fall även agera kurir?

Fallande löv

I höstas var det toapapper med mönster från 10-gruppen som stod på min önskelista över god vardagsdesign, något som kära grannen såg till att fixa vid min hemkomst, som trogna bloggläsare minns.

Nu är det veckans reklamblad från Coop som får mitt hjärta att klappa. En hel jubileumsserie har tagits fram för att fira KF:s 110-årsjubileum, med mönster av Stig Lindberg. Kommer snart ligga i en varukorg nära mig. Deras 100-årsjubileum firades med bland annat ett specialdesignat vardagsglas av min idol Ingegerd Råman. Detta var lite innan den hysteriska designtrenden bröt ut, och jag köpte nog 60 glas för bara någon krona styck när de så småningom reades ut. Använder dem varje dag.

Stig Lindberg var under många år konstnärlig ledare på Gustavsbergs fabriker som ägdes av KF. Stig Lindberg skapade mycket som fortfarande finns i många svenska hem. Hans mönster och bruksföremål är efterfrågade och bland de mest populära finns; Berså, Spisa Ribb, Terma och Prunus. Ett annat uppskattat mönster är ”Fallande löv”, som nu plockats upp för att fira KFs 110-årsjubileum.

Produkterna i serien är framtagna på temat ”Kaffe”. Serien innehåller kaffemuggar i 2-pack, pappersservetter, en kökshandduk i bomull och en speciell förpackning av Coop Änglamarks kaffe. Ett kaffe som är både ekologiskt och Rättvisemärkt.

Spenderade 2 500kr på värmeljus

utan att ens komma hem med värmeljus, men jag fick några lampor och en hel del annat. Nu ska jag montera upp denna skapelse, men vet inte om den ska få sitta i sovrummet eller arbetsrummet? Båda är i akut behov.

Men är allt bara pluttigt då?

Nej. Det är klart att det inte bara är mysigt och pluttigt. Bakomliggande orsaker till att vi alls befinner oss där vi gör är ju nästan bara sorgliga. Det som är bra är ju att vi valt att göra något åt saker och ting innan det brakar helt åt skogen.

En konkret sak som är jobbig är att Alvar inte har fått plats på dagis. Det finns 32 platser och 32 barn, men inga barn på kö. Jag hoppas att det kommer lösa sig. För det blir lite moment 22 av detta. Vi behöver inte ett dagis eftersom jag inte har ett jobb, men om jag får ett jobb kommer jag inte ha tid att lägga tre veckor på inskolning, något som med lätthet kunde ha klarats av nu när jag "bara" går hemma.

Men en som behöver ett dagis NU är Alvar. Han saknar kompisar, tycker att det är konstigt att brorsorna får gå till skolan och inte han, och det kan man ju förstå. Han har gått på dagis sedan han var ett år gammal. Nu fyller han snart fem.

Detta vore inte min blogg

utan ett nytt recept. Idag testar vi detta som jag hittade i dagens dn.se:

KNÄCKIGA RUTOR

INGREDIENSER

1 långpanna

150 g smör
2 ägg
3 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
1½ dl mjölk
4½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Glasyr:
50 g smör
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 dl vispgrädde
3 dl riven kokos

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt.

Tillsätt vaniljsocker, mjölk och smält smör. Blanda mjöl och bakpulver och vänd ner i smeten.

Lägg bakpapper i en långpanna och häll i smeten. Grädda kakan mitt i ugnen 10–12 minuter.

Blanda ingredienserna till glasyren i en kastrull. Värm på svag värme tills allt har smält.

Ta ut kakan och bred på glasyren. Sätt in igen och grädda i ytterligare cirka 12 minuter tills kakan har fin färg.

Ta ut och låt kakan kallna innan den skärs i rutor.

Status update

För den som eventuellt missat alla turer (som jag inte har skrivit om här så det är inte så konstigt), så har vi alltså fattat beslutet att stanna i Sverige. När beslutet väl var fattat så var det hela väldigt enkelt på många plan.

Nu går de två stora barnen i lilla byskolan. Det är så pluttigt att man smäller av. Nils har 18 klasskamrater. Han fick följa den skolgång han redan har gjort, och började därför tredje klass. Jag är lite hemligt kär i hans fröken. En riktigt cool, positiv och stabil kvinna med energi nog att driva en egen solcell för att tala i Glava-termer. Idag har de friluftsdag och är ute och vandrar i Glaskogen.

Åtta barn går i klass 1, och en av dem heter Camilo. De har slagit ihop till en 0-1-2:a och där kan man snacka pluttigt. Pluttiga kompisar och pluttiga kompetenta och söta fröknar och pluttiga utflykter och pluttiga kontaktböcker.

Och aldrig har den amerikanska skolan och de elaka barnen och lärarna som tittar bort när barn far illa känts längre bort än nu.

Oj!

Här sitter man och tror att man har en blogg som ingen människa läser. Och så visar det sig att det finns en massa människor därute som bryr sig om vad vi har för oss, eller det visste jag ju att det gör, men som bryr sig + vill läsa bloggen.

Vi väntar på att få bredband installerat, och så har min älskade MacBook varit på konstgjord andning ett tag, men nu verkar det lösa sig även på teknikfronten. Sitter just nu med en mega-backup på time machine, och när den är klar så kan jag nästan börja leva igen. Min hårddisk har varit så full att jag varken kunnat ladda ner fler bilder i datorn (= inte kunnat fota då alla minneskort är fulla hemska tanke) eller ens kunnat bränna ner på skivor för det har inte ens funnits minne nog att laborera. Men nu har jag två externa hårddiskar och nytt minne i datorn.

Festligt inlägg, eller hur?

Nu så

har jag inget att skylla på längre. Bloggen drar igång med full kraft. Vi har ett halvt sommarlov, skolstart, fuktskador och annat rafflande att rapportera om. Häng med!